Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: OLA TORKELSSON

Suede bakom vita duken

Nöjesartiklar Brett Anderson menar att Suede återigen är ett relevant band. – Absolut, men det var en brutal process för oss att hitta dit igen, säger han.

Liam Gallagher var den störige skitungen, Damon Albarn den välartade medelklasskillen och Jarvis Cocker den intellektuelle gentlemannen. Därmed låg 90-talets britpop-fält öppet för Brett Anderson att ta rollen som ung, dekadent, androgyn rockgud. Alltså den typen av stjärnor som ofta får problem att lotsa sina band in i medelåldern.

Suedes livslinje saknar inte sina avbrott och villovägar. När bandet splittrades 2003 menade Brett Anderson att det var eller mindre otänkbart att de någonsin skulle spela igen. Samtidigt som han gärna släppte ur sig några sarkasmer om det patetiska med gamla band som återförenas.

– Jag vet, jag är fullt medveten om det, säger Brett Anderson och fortsätter:

– Det var så jag kände då, det är smärtsamt att bryta upp ett band. Att skapa avstånd är ett sätt att hantera situationen precis som i vilken annan separation som helst. Jag såg alldeles för många band som levde vidare som ett slags levande döda. Det var hemskt och jag var livrädd för att Suede också skulle hamna där.

Brett Anderson gjorde ett allvarligt försök att få till en solokarriär, släppte några plattor och spelade bland annat ensam med ett piano på Storan i Göteborg. I dag är han kluven inför perioden som solitär och menar att åtminstone en av skivorna mer eller mindre var ett misslyckande.

– Det var bra att göra det, jag lärde mig en del. Men nu är det väldigt fint att vara med bandet igen. Vi gjorde Bloodsports-plattan för två år sedan och kravet på oss själva var att låtarna skulle vara där uppe med det bästa vi gjort, annars skulle vi lägga av för gott. Det var en brutal process, men vi klarade av den tillsammans och det har stärkt oss, menar Brett Anderson.

På fredag kommer Suedes nya album Night thoughts tillsammans med en film med samma titel, filmad och regisserad av NME-fotografen Roger Sargent. Suede har ägnat vinter åt att göra ett mindre antal unika konserter där man spelar sig genom hela albumet samtidigt som filmen rullar i förgrunden. Idén testades först på The Roundhouse i London, den 3 februari tar man föreställningen till Cirkus i Stockholm.

– Det är en ny upplevelse för både oss och publiken. Jag är ju van att vara ganska utåtagerande, här spelar vi bakom filmduken vilket är... ganska skönt. Sedan tar vi förstås undan den och kör lite gamla hits också, men i alla fall. Jag tycker om det.

På det hela taget trivs Brett Andersson med det slags band som Suede numera är. Han tycker att man har blivit vuxna tillsammans med sin publik och att man numera kan göra musik fria från förväntningar om listframgångar och headline-uppdrag på de största festivalerna.

– Det är nya förutsättningar nu, men jag vill också skriva om andra saker. Inför Night thoughts satte jag mig ned och funderade kring föräldraskap, familj, åldrande och död. Både vi och vår publik befinner sig på den plats i livet där man börjar förlora sina föräldrar samtidigt som barnen blir vuxna och äktenskapet kanske utsätts för påfrestningar av olika slag. Popmusik är viktig även då, säger Brett Anderson som har klart för sig hur han vill att låtarna ska tas om hand av fansen.

Och nej, det handlar inte om att han vill möta dem skrikande längst fram vid staketet på någon överhettad rockklubb.

– Jag vill göra album som man tar sig tid att lyssna igenom hemma, utan avbrott. Brygg en rejäl kanna the och slå er ner i soffan.

Bakgrund: Bildades i London 1989. Första singeln The Drowners släpptes i maj 1992. Året därpå kom den självbetitlade debutskivan. Har haft hits som So young, Beautiful ones, Saturday night och She´s in fashion. Har spelat i Sverige ett stort antal gånger genom åren.

Nuvarande medlemmar: Brett Anderson, Mat Osman, Simon Gilbert, Richard Oakes, Neil Codling

Aktuella: Med filmen och skivan Night thoughts samt en spelning i Stockholm. Filmen visas dessutom på Göteborgs Filmfestival.

Mest läst