Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Studenterna köpte ett eget hus att renovera

LYSEKIL: Hur skall man göra för att få en byggpraktik som innebär någonting mer än att koka kaffe och räkna byggnadsarbetare? Sex arkitektstudenter diskuterade och enades: Vi köper ett eget hus som vi kan renovera!
På krokarna i hallen hänger arbetskläder och i köket står en rulle tjärpapp. Det luktar obebott gammalt hus. En serie bleknade När? Var? Hur? trängs med husmorstips och ett band Nordisk familjebok i stringhyllan. Ett övergivet hem har blivit byggarbetsplats.

- Här hade Helge sitt sovrum.

- Där är hans gamla visitkort och här är Helges pipor.

- Och det där bordet har Helge byggt.

Det är med värme som husets nya ägare berättar om dess förre. Som om de vore gamla kompisar trots att de aldrig har träffats. Disponenten Helge Cornér lever inte längre men hans ande svävar över huset och han är i högsta grad närvarande.

Obebodd
Fastigheten på Gamla Strandgatan 37 i Lysekil hade stått obebodd i över tre år. Taket hade gått sönder, det regnade in och kommunen hade lagt ett vite som krävde att dödsboet antingen sålde eller rustade upp huset. Det var då arkitektstudenterna kom in i bilden.

I den fyra och ett halvt år långa utbildningen i arkitektur på Chalmers ingår 17 veckors praktik. Hälften skall vara på ett bygge, hälften på kontor. I och med att det inte byggts särskilt mycket de senaste åren och fler än arkitektstudenter vill åt praktikplatserna har de varit svåra att få och är ingenting skolan kan hjälpa till med.

- Vi bestämde oss för att göra någonting radikalt åt problemet med att hitta vettig byggpraktik. Jag har själv varit ute på ett stort bygge i sex veckor. Jag skötte radion till kranen och fick stänga av gatan när det kom leveranser. Men man känner ändå att de ser på en som en liten tjej, berättar Jenny Berghede.

Praktiken var en nyttig erfarenhet som gav hyfsad inblick i byggvärlden med dess gömda hierarkier och skråtänkande. Men för att själv verkligen få bygga kan hon inte tänka sig ett bättre sätt än det de valt.

Passade inte alls
- Via Internet fick vi kontakt med en mäklare. Först tittade vi på ett hus här i Lysekil som inte passade alls. Strax därefter ringde han och berättade om det här, säger Jenny Berghede, som tillsammans med sina kursare Kristina Olsson, Sofia Källqvist, Andreas Lindblad, Henrik Samuelsson och Mattias Hammargren bestämde sig för slå till.

Huset som kom att bli deras praktikplats är ett av Lysekils äldsta, byggt runt 1850. En illa medfaren villa på 2 1/2 plan, ungefär 108 kvadratmeter, fördelade på en lägenhet i vardera plan. Ägaren har bott på övervåningen och hyrt ut bottenplanet.

Skolan godkände projektet som byggpraktik, var och en tog ett lån på 50 000 kronor och i mitten av juli var huset deras. De sex nyblivna husägarna firade med champagne på taket under stjärnhimlen.

- Många tyckte att det var en kul idé men trodde aldrig att vi skulle genomföra den.

Taket mest akut
Det läckande taket var mest akut. De ruttna timmerplankorna byttes ut och hela taket utom takåsarna lades om. Ett pusslande eftersom taket visade sig bestå av åtta olika sorters tegelpannor.

En stor del av sommaren har de sex studenterna annars ägnat åt att försöka förstå huset. Försöka begripa hur, var och när huset byggts om eller till. Varför är det en yttervägg bakom masonitskivan i hallen? Varför har toaletten så märklig placering?

Länge gick de och knackade i väggarna på jakt efter murstocken, innan de insåg att skorstenen på taket bara var en plåtklädd attrapp i trä.

Huset hade stått orört sedan Helge Cornér flyttade, så det fanns ett helt hem att ta hand om. Möbler, gardiner, köksgeråd och kläder, allt i 50-60-talsstil. Det blev en rejäl loppmarknad. Huset är fortfarande en uppvisning i detaljer som minner om 50-tal. En skiss över hur man använder jubileumsmodellen av dammsugaren Volta sitter uppnålad på väggen och i köket hänger en inköpslista i plåt där man viker in flikar med namn på vardagsvaror som behöver inhandlas som sagogryn, ättika, ansjovis och gelatin.

- I början jobbade vi helt maniskt. Sprang uppför trappan och unnade oss inte ens att gå och köpa glass. Första gången vi andades ut var när Magnus Uggla spelade i Pinneviken här i Lysekil 17 augusti. Då satt vi på taket och drack öl och lyssnade, säger Sofia Källqvist.

Klättrar upp
Det är fortfarande taket som är den mest omtyckta platsen för kafferast. Vi kränger oss ut genom ett litet vindsfönster och klättrar upp. Från en ljusblå filt på tjärpappstaket har vi utsikt över ett höststilla Lysekil och kyrkan i granit som tornar upp sig. Åt andra hållet ligger Norra hamnen och havet breder ut sig bortanför kobbarna. Septembersolen värmer.

Det är sista gemensamma arbetshelgen inför vintern. Åtminstone vad gäller utvändiga reparationer. Hängrännor har kommit upp under förmiddagen med hjälp av plåtslagaren Ove. Dropplåt skall upp efter lunch.

- På det här sättet får vi en helt annan kunskap om helheten än vad vi hade fått på ett bygge. Vi lär oss att hålla i köp, projektledning, upphandling, att söka sponsorer, leta bästa möjliga material och räkna ut hur mycket som går åt. Vi får kontakt med hantverkare och lär oss att förstå och prata deras språk, säger Kristina Olsson.

Men de blivande arkitekterna är eniga om att de aldrig kastat sig in i projektet om det inte varit för att två av dem, Mattias Hammargren och Henrik Samuelsson, är utbildade snickare.

- De är realisterna och vi är entusiasterna. Vi tror att allt är möjligt, säger Jenny Berghede.

Pessimistisk ibland
Mattias Hammargren skrattar och säger att han ibland till och med känner sig pessimistisk.

- Det är lite tråkigt att vara den som säger att saker och ting inte går. Men om jag har prövat och vet att det inte funkar så måste jag ju säga det.

Även om fyra av sex knappt snickrat förut så är de uppvuxna i hus och har som de säger haft en naturlig kontakt med hus som byggplats. Allihop har också insett att det förutom enormt mycket arbete också kostar pengar att renovera hus. De har sökt stipendium och statsbidrag för hus i "kulturhistorisk miljö av riksintresse". De hoppas men räknar inte med pengar den vägen och skall med huset som säkring även ta ett bygglån.

Det är inte helt självklart att sex arkitektstudenter från Chalmers tas emot med öppen famn av en bygd. Den 150-åriga fastigheten på Gamla Strandgatan 37 har en särskild plats i Lysekils historia eftersom den tidigare ägaren också var mannen bakom en av stadens fiskkonserveringsfabriker. Men arkitekterna har öppet talat om vilka de är och vad de vill. Deras attityd och uttalade försök att så långt det är möjligt anlita lokala hantverkare och fabrikanter har gjort att de blivit varmt välkomnade i Lysekil. Som ytterligare ett led i den öppna andan skall gruppens tredje kille, Andreas Lindblad, förse dem med en hemsida där alla nyfikna kan följa projektet på nätet.

Fasaden nästa
Fasaden är nästa sommars stora utmaning. Den som vetter mot havet är målad med linoljefärg och har vid det här laget nästan skrapat sig själv.

Målet är att åtminstone utvändigt återställa huset till ett ursprungligt skick. Invändigt vill de bygga en eller två lägenheter för åretruntboende. Att rita planlösningen blir ett jobb för vinterkvällar i stan.

- Vi har inte planerat så långt fram utan ser det framför allt som ett projekt för de närmaste två åren. Om vi vill sälja det då så tror jag att vi får igen vad vi betalt, säger Jenny Berghede.
Mest läst