Positiv känns som ett löjligt otillräckligt ord. Gustavo Dudamel utstrålar med hela sin gestalt glädje över tillvaron och musiken.
Han har just avslutat tisdagens repetitioner inför konserten på torsdag och är mycket nöjd. Den massmediala uppmärksamheten är stor. Kamerorna smattrade som hackspettar i Konserthusets stora sal, men Dudamel tycktes oberörd.
- Visst är det vacker musik, säger han om Richard Strauss Vier Letzte Lieder.
Han beskriver orkesterspelet som inspirerat av glädjeenergi, säkert efter veckan i sällskap med Herbert Blomstedt. Men visst, också en lust och förväntan inför det kommande spelåret. Det är en orkester som gör honom glad.
Senast Dudamel var här var för ett drygt år sedan. Sedan dess har han hunnit värvas som ny chefsdirigent för Los Angeles Philharmonic efter Esa-Pekka Salonen 2009-2010, och tillsammans med sina göteborgska vänner spika ett spännande säsongsprogram där man bland annat påbörjar en stor satsning på Beethovens alla nio symfonier.
- Det är en stor sak för både mig och orkestern. Beethoven är en viktig kompositör att alltid ha med, on line, med all repertoar. Hans musik kan i ett program kombineras med det mesta. Och det är underbart att kunna spela en god Beethoven, för det är så lätt att spela en förskräckligt dålig, säger Gustavo Dudamel.
På tisdagens presskonferens föreslog Gustavo Dudamel att man efter att ha spelat de nio symfonierna under en treårsperiod skulle ta och göra ett kraftprov och framföra dem alla under en och samma vecka. En stor Beethovenfestival.
Konserthuschefen Edward Smith såg en smula överraskad ut, men log rutinerat.
Den 28 september skall Gustavo Dudamel själv spela violin i Mozarts klarinettkvintett tillsammans med fyra musiker i orkestern.
- Jag tänker mig alltid att kammarmusik är lite grann som att spela med vänner därhemma. Så var det en gång hemma i Venezuela, kanske med en flaska vin och lite god ost, sa han.
Gustavo Dudamel kommer också att arbeta med barn- och familjekonserter. I mars leder han orkestern i Silvestre Revueltas La Noche de los Mayos, Majaindianernas natt.
Det är inte helt överraskande med tanke på hans nära band med den sociala venezuelanska musikrörelse i hemlandet som kallas la Orquesta, eller Sistema, och som knutit till sig 250 000 barn, flertalet från ekonomiskt utsatta miljöer, räddat dem från livet på gatan, utanförskap, kriminalitet.
Han leder också den venezuelanska ungdomsorkestern, Simón Bolivar-orkestern, något av ett flaggskepp i rörelsen.
Frågan om hans arbete för rörelsen i hemlandet ägnade han en hel del tid under presskonferensen.
- Det var den som gav mig möjligheten att bli musiker. Det är den som får en massa barn att finna ett mål i livet, tränar dem som sociala varelser, lär dem lyssna på andra, lär dem odla relationer.
- ... och ger dem en känslighet för konsten. Det är klart att flertalet av de 250 000 ungarna inte blir musiker, sa Dudamel. De blir ingenjörer, läkare och musiklärare och en massa annat.
- Men de får en mottaglighet och känslighet för konsten. Och nu är systemet inne på sin femte generation.
