Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Storm - mannen bakom<br> de klassiska skivomslagen

    Storm Thorgerson har skrivit in sig i rockhistorien med klassiska skivomslag, från Pink Floyd och framåt. Nu firar han fyrtio år som formgivare. Musik är ett av få goda ting, säger han under en intervju som han beskriver som den "kanske sista jag gör".
    Samma dag vi ska träffas tillbringar Storm Thorgerson åtskilliga timmar på sjukhuset. På kvällen i hans ateljé Storm Studios i Hampstead i norra London utspelar sig en smått surrealistisk scen när tre unga män kommer med olika besked om senaste nytt. Assistenten och tecknaren Dan Abbott gör entré.
    - Jag pratade med Storm för fem minuter sen och han är på väg, säger han.
    - Nej, han är kvar. Jag ringde honom för två minuter sen, säger kollegan Lee Baker.
    - Jag har precis pratat med honom. Jag ska hämta honom nu, säger sonen Bill, som bor en trappa upp.

    Vem är då denne man som har deras fulla uppmärksamhet? Storm Thorgerson är kanske inte känd för den breda massan, men få har undgått hans bilder. Han pluggade i Cambridge på 60-talet, var polare med Pink Floyd och fick uppdraget att göra omslaget till gruppens andra album A saucerful of secrets. Det var för 40 år sedan.

    Sedan dess har han fortsatt att skapa minnesvärda skivomslag som ofta har förbryllande eller surrealistiska inslag. En period under 70-talet gjorde han ett varannan vecka.

    Genesis, Led Zeppelin, och Black Sabbath är bara några av alla gamla giganter han jobbat med. The Cranberries, Audioslave och The Mars Volta är några nyare, liksom Europes comebackuppföljare från 2006 som troligen är det enda svenska band han skapat för.

    Hans synnerligen hjälpsamme assistent Dan Abbott visar sig dock vara en riktig Sverigevän som kan säga tack och som jobbat med både Umeåbandet Ray Wonder och hammondfräsaren Merit Hemmingson. I väntan på att Storm Thorgerson ska dyka upp visar han runt i ateljén.

    Här har Dark side of the moon-linjerna dragits och storslagna skulpturer diskuterats. Men ateljén är liten, trång och påminner mest om en stökig ungkarlslägenhet. Lappar, bilder och pärmar från pågående eller avslutade jobb ligger huller om buller.

    Där på en hylla ligger till exempel en mapp med utkast till skivan där halva Peter Gabriel smält ned, en effekt som skapades genom att störa framkallningen av polaroidbilder. "Peter who?", står det under ett av de misslyckade experimenten där hela artistens ansikte suddats ut.

    I en liten skrubb står en enkel papplåda bräddfull av osorterade skisser som aldrig förverkligats. Idélådan. I den spanar de om det blir total torka. Det var längesedan.

    I ett annat rum finns skisser till en ny kalender som ska väcka uppmärksamhet kring Pink Floyds singlar, nästa stora projekt. Dan Abbott har tecknat ett stort fyrkantigt block där en bit huggits ut, en illustration till uttrycket "a chip off the old block" som ofta används när ett barn är likt sin förälder. Med skissen som förlaga har en enorm skulptur byggts och när ljusförhållandena är goda ska den transporteras ut i något vackert landskap och fotograferas.

    Storm Thorgerson började skapa långt före datoråldern. Men inte ens nu när photoshop gjort bildmanipulering till en vänsterhandssyssla används datorn för att slutföra jobbet.

    Nu rasslar det till i dörren. Storm Thorgerson är blek när han kliver in stödd på en käpp. För fyra år sedan fick han en stroke som han stadigt återhämtat sig från, men dagens övningar på sjukhuset har tagit på krafterna. Och han har just fått veta att han ska läggas in för en större operation nästa morgon.

    - Det kan bli den sista intervju jag någonsin gör. Jag har inte ont eller så men operationer kan alltid gå fel, säger han sedan han gett grafikern Lee Baker instruktioner om hur han ska jobba med några Pink Floyd-bilder.

    Hans tankar är märkbart påverkade av morgondagen, men han går ändå med på att berätta en stund om sitt arbete som han uppenbarligen fortfarande älskar. Det enda som betyder något är nästa jobb, säger han apropå fyrtiårsjubileet. Det har å andra sidan fått honom att blicka tillbaka mer än vanligt, eftersom han på uppdrag av en amerikansk förläggare skriver en bok som ska vara klar i höst.
    - Jag tycker att det vi jobb vi gör nu är bättre. När det gäller en del av det gamla är jag rätt kritisk, säger han.

    Det som driver honom är viljan att skapa sådant som står sig och som han själv njuter av att titta på, säger han. Ett par av hans favoriter är Led Zeppelins Precense, med en familj som tittar på vad som synes vara ett svart föremål, men i själva verket är ett hål. Eller de röda bollarna i öknen på Elegy av The Nice. Och i synnerhet Pink Floyds Ummagumma, med dess evighetsupprepande bild av en bild av en bild.
    - Bilderna ger återbäring till mig på alla sätt, de pratar till mig, de säger hallå! De fungerar och är effektiva även i dag, 39 år senare. De ger mig njutning nu, gjorde det då och har gjort det i alla år däremellan.

    Metoden bakom ett omslag har varit ungefär densamma sedan han började. Han och hans medarbetare lyssnar om och om igen på musiken, läser texterna, intervjuar artisterna och börjar hjärnstorma. Oftast utmynnar det i sex-sju skisser som bandet sedan får tycka till om.
    - Vi gör ofta bilder på saker som egentligen inte kan vara där, bilder som är otroliga, säger han.

    Han exemplifierar med Pink Floyds skiva A momentary lapse of reason vars omslag visar hundratals sängar på en strand. Få trodde att de såg en avbildad verklighet, inte ens bandet.
    - Men det var det. Vi satte 700 sängar på stranden. Eftersom det är på riktigt har det en högre kvalitet, menar han.

    Någon regel att alltid undvika datormanipulationer finns inte, snarare är det fråga om en policy.
    - Oftast ser det bättre ut om det görs på riktigt. Ljuset blir sannare än om det skapas i datorn. Om du bygger en skulptur kan du fotografera den tio gånger under en dag och få en stor variation. Dessutom är det roligt, säger han och kluckar till.

    Storm Thorgerson betraktar sig som en performanceartist. Han och kollegorna skapar visuella föreställningar som de förevigar så att alla kan se.
    - För en formgivare finns det en stor fördel med att jobba med musik. Produkten finns här, säger han och knackar på sitt huvud.
    - Du måste inte visa ett par skor, en kamera eller en bil. Därför kan du använda något som är en del av din själ, av ditt hjärta, av dina känslor.

    Jargongen mellan honom och Dan Abbott innehåller inte sällan humor med lite svärta. Han tillägger att han till skillnad från sin trettio år yngre assistent inte är besatt av att lyssna. Däremot sätter han en stor tilltro till musik.
    - Musik är en av få saker i världen som troligen enbart är bra för alla. Därför föredrar jag att syssla med det och inte reklam. Musik är både moraliskt och känslomässigt renare.

    Han tillägger att känner sig väldigt tursam som har kunnat livnära sig på att lyssna till musik mest hela dagarna.
    - Så jag är lyckligt lottad med arbetet, men för tillfället inte med hälsan. Jag hoppas vid Gud att allt går bra i morgon, annars är jag en död man, säger han.
    - Jo, men då har vi åtminstone idélådan, säger Dan Abbott och båda brister ut i skratt.

    På mejl någon vecka senare berättar assistenten att operationen gått bra.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.