Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
sp232d32 (kopia)

Konsumentmakt. Jag vill som konsument veta vilket kött jag köper. I dag vet man inte det. Med en antibiotikamärkning kommer de producenter som inte misshandlar djuren att kunna konkurrera med sitt kött och vi kommer att kunna minska antibiotikaresistensen, skriver Jasenko Selimovic. Bild: Fredrik Sandberg, TT

Stoppa bönder att ge friska djur antibiotika

Debatt Antibiotikamissbruket bland många djuruppfödare i EU är omfattande och förödande. När EU-parlamentet nu röstar om nya ramlagar för veterinärer är det av största vikt att de blir restriktiva. Samtidigt måste konsumenterna upplysas genom en märkning av köttets antibiotikanivå. Det räcker inte med ursprungsmärkning, skriver Jasenko Selimovic (L), Europaparlamentariker.

Varje år dör cirka 25 000 människor i Europa till följd av antibiotikaresistens. I Sverige beräknas 10 000 människor vara smittade av resistenta bakterier. Problemet medför cirka 1,5 miljarder euro i årliga kostnader för sjukvården. I vissa fall kan inte ens cancerbehandlingar och transplantationer genomföras eftersom de kräver fungerande antibiotika. Situationen är så pass kritisk att internationella organisationer pratar om ”ödesfrågan” och WHO om ”största hoten mot folkhälsan”. Att då ständigt höra bortförklaringar från Europas regeringar om varför man inte gjort något, läsa hittepå av nyliberaler om att kampen mot kött fullproppat med antibiotika egentligen handlar om protektionism, och dagligen lyssna på de gröna som vill förbjuda antibiotikaanvändning överhuvudtaget – gör en faktiskt trött.

Den bittra sanningen är följande. Antibiotikaresistens sprider sig via två vägar. Den “mänskliga vägen” och “djurvägen”. Spridningen via den mänskliga vägen har man gjort mycket åt. Spridningen via djurvägen har man knappast gjort något åt alls, trots att cirka 80 procent av all antibiotika som säljs tillverkas för djur.

Varför? För att det lönar sig att ge djuren antibiotika! Då kan man ha väldigt stora besättningar, usel hygien, dålig djurhållning, få djuren att snabbare växa och slaktas. Så sänker många producenter sina kostnader. Därför är motståndet mot att göra något åt problemet stort. Det gör också att producenter som inte ägnar sig åt missbruk, som de norska och svenska, har svårt att konkurrera med sin köttproduktion. Deras kostnader är större och det vill konsumenterna inte betala. Missbruk av antibiotika gör en ”race to the bottom” möjlig, både när det gäller priset och kvaliteten på köttet.

Problemet måste därför angripas från annat håll. Det finns tre lösningar.

1) Skarpare regler för antibiotikaanvändning.

2) Skarpare regler för vem som får skriva ut antibiotika, samt hur den får säljas.

3) Ökad kunskap hos konsumenterna.

Förbjud rutinanvändning

Efter månader av förhandlingar kommer Europaparlamentets miljö- och folkhälsoutskott att rösta om EU:s nya ramlag för veterinärmedicin i morgon. Ramverket hanterar de första två punkterna. Från början innehöll lagen få konkreta åtgärder. Som enda svenska parlamentariker har jag deltagit i förhandlingar om att vässa reglerna. Jag har kämpat med näbbar och klor för att förbjuda rutinanvändning och få till stånd strikta, detaljerade krav på en ansvarsfull användning och försäljning av antibiotika.

Motståndet har funnits hos många. Självklart hos kollegor som kommer från länder där man skaffar sig konkurrensfördelar genom antibiotikamissbruk. De ville skydda sina producenter och produkter, viktiga för exporten. Men motstånd har även funnits hos de gröna, som helst vill förbjuda antibiotika samt hos lantbrukares intresseorganisationer.

Öka konsumenternas kunskap

Åtgärder som parlamentet förhoppningsvis kommer besluta om måste paras med att man ökar konsumenternas kunskap. Konsumenter måste få information som ger dem makt att stoppa ”race to the bottom.” Jag vill som konsument veta vilket kött jag köper. I dag vet man inte det.

De förslag som hittills framförts är inte genomtänkta. Lantbruksminister Sven-Erik Bucht (S) vill ursprungsmärka köttet. Det är meningslöst. Vad hjälper det mig att veta att köttet kommer från USA om jag inte vet hur mycket antibiotika som används i USA?

Carl B Hamilton (DN, 8/2) tycker däremot, i sann nyliberal anda, att inget bör göras, för det motverkar frihandel. Hamilton verkar inte ens veta att man i vissa länder inte samlar in uppgifter om antibiotikaanvändning, ändå vill han bjuda alla Sveriges konsumenter på “säkert kött” – för att därmed lösa både flyktingkris och tiggeriproblemet! Så oseriös kan man knappast vara.

Jag vill inte ge mina barn kött från misshandlade djur som har pumpats fulla med antibiotika. Och jag är, som många andra, beredd att betala för det. Därför ett förslag.

Det som bör göras för att öka konsumenternas kunskap är en märkning av antibiotikanivån. Det är inte enkelt men det kan göras. Det behöver inte ens vara obligatoriskt. De producenter i olika länder som inte missbrukar antibiotika kommer att passa på och marknadsföra sitt kött så, de andra kommer att avstå. Det räcker.

Vi får inte slinka i något dike. Missbruket av antibiotika måste stoppas. Likaså måste nyliberaler inse att marknaden fungerar bara så länge konsumenter har nödvändig information. Slutligen kan vi inte tillåta djurplågeri genom att inte ge dem antibiotika när de är sjuka.

Stoppa "race to the bottom"

Vinner vi omröstningen kommer vi få en bra grund för att förebygga antibiotikamissbruk. Paras det med en frivillig märkning av antibiotikanivå kommer de producenter som inte misshandlar djuren att kunna konkurrera med sitt kött. Vi kommer att stoppa ”race to the bottom” och minska antibiotikaresistens.

Jag hoppas att de gröna inser att en värld utan antibiotika vore en tillbakagång, att nyliberaler inser att konsumenter måste ges makt genom upplysning och att regeringar som skyddar nationellt missbruk kan besegras med hjälp av de upplysta konsumenterna.

Jasenko Selimovic (L)

Europaparlamentariker

Mest läst