Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Stefan Spjut | Stallo

Litteraturrecensioner

Roman

Roman

Stefan Spjut

Stallo

Albert Bonniers förlag

Från stockholmska havsbandet till norrländska inlandet. I Stefan Spjuts nya roman har sagodjuren kravlat sig upp på land och bytt de blanka fjällen mot mjuk, fin päls. I stället för Sillkungen från förstlingsverket, skriver Spjut nu om de kusliga varelserna Stallo med hemvist i de samiska myterna. Stallo är mycket små eller mycket stora människor, med förmåga att ikläda sig djurnamn och smak för att röva bort barn.

Till skillnad från Spjuts debut Fiskarens garn, framstår här inte havet utan snarare den egna kroppen som det perfekta gömstället. I likhet med förra boken, intresserar sig även denna gång huvudpersonen för berättelser om artöverskridande och mutationer. Vilket naturligtvis ska få dramatiska konsekvenser.

I romanens upptakt försvinner en liten pojke, och Susso Myrén som har en hemsida om troll och plats på hemtjänsten i Kiruna finner sig snart indragen i en härva av mänskligt maktspel och övernaturliga krafter. Hon kommer också på ett högst märkligt sätt att förvalta arvet efter såväl John Bauer som Sven Jerring.

Döda kändisar tar överhuvudtaget stor plats i denna nära sexhundra sidor långa spökdeckare, som också märkvärdigt mycket uppehåller sig vid matrutiner. Dragplåster i form av avlidna journalister hade Spjuts bok gärna kunnat klara sig utan, liksom omständliga beskrivningar av frukostätande och gatuköksbeställningar. Det rafflande anslaget är helt enkelt svårt att förena med långrandigt vardagstugg.

Om spänningen dör i en kö av meningar och kallprat, rymmer Stallo likväl flera intressanta inslag. Som fängslande representant för det gränsland Stefan Spjut lite mer målinriktat skulle kunna röra sig i, bör särskilt en fredsmäklande ekorre omnämnas.

Elif Shafak

Bild - 3
Mest läst