Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1293725.jpg

Bild: Arkivbild: Per Wahlberg

Stefan Edman: Det är helt okej att äta bohusräka

Gästkrönika WWF:s rödlistning är onödig och klåfingrig. Det anständiga hade ju varit att man i fiskguiden lyft fram och hyllat det småskaliga räkfisket, t ex i Gullmarn och Koster–Väderöfjorden.

Jag har alltid uppskattat Världsnaturfonden (WWF). Inte minst de årliga fiskguiderna spelar en viktig roll för att stärka konsumentmakten kring miljö och hållbar utveckling. Veckans rödlistning av nordhavsräka gjorde mig dock både förvånad och bekymrad – av två skäl.

1. Internationella Havsforskningsrådet (ICES) i Köpenhamn är världsledande på marina ekosystem och fiskbestånd och gör de mest noggranna analyserna av tillståndet i haven. Deras siffror och rådgivning är beslutsunderlag för EU:s fiskeministrar.

ICES expertgrupp för räka har nyligen meddelat EU-kommissionen att 6 000 ton räka under 2014 kan fiskas långsiktigt hållbart i Skagerrak, Kattegatt och Norska rännan. Det innebär en minskning med 10 procent eller 650 ton jämfört med förra året. Marinbiologen och redskapsutvecklaren Mats Ulmestrand är mångårig medlem av expertgruppen. Han är överens med WWF om att räkornas så kallade lekbiomassa för närvarande ligger på en låg nivå, även om den glädjande nog är på väg uppåt. Samma sak gäller förekomsten av småräkor.

Men konsumenterna kan alltså utan dåligt samvete avnjuta de sex tusen hållbara ton som finns, säger Mats när jag ringer upp honom för samtal. Han tillbakavisar också WWF:s påstående att statistiken över räkbestånden skulle vara bristfällig.

Mot den här bakgrunden framstår WWF:s rödlistning som onödig och klåfingrig. Debatten de senaste dagarna visar att konsumenterna blivit uppskrämda; många tycks tro att det knappt finns räkor kvar i Västerhavet. Vilket alltså är helt felaktigt.

2. WWF:s rödlistning är också olycklig – och orättvis - på ett annat sätt. Den krisstämplar samtliga fiskare, stora som små. Det anständiga hade ju varit att man i fiskguiden lyft fram och hyllat det småskaliga räkfisket, t ex i Gullmarn och Koster–Väderöfjorden. Sedan sekelskiftet 2000, i fjorton år, har 25-30 båtlag här frivilligt arbetat fram och tillämpat regler för hållbart fiske, unikt i Europa. Metoder som fått politiker från kontinenten att åka på studiebesök till Bohuslän. 2003 fick Kosterfiskarna ta emot Kungsfenan ur kronprinsessans hand, ett internationellt fiskpris.

I Gullmarn finns fyra räkbåtar med selektiva trålar (stora maskor och rist) som sorterar ut fisk och räkor som inte bör tas upp utan stå kvar på tillväxt i havet. Varje båt får bara fiska 25 dagar om året. Koster–Väderöfjordens båtlag har liknande utrustning, delar upp maxtiden som de får fiska och förbjuder räktrålning i ca tio skyddade lekområden. Samtliga räkfiskare tar förstås bara upp den fångstkvot de fått sig tilldelad av myndigheterna.

Räkan är kronjuvelen i Göteborgs och Bohusläns varumärke. Hade den populära läckerbiten varit riktigt hotad vore WWF:s rekommendationer givetvis akut nödvändiga. Nu riskerar rödlistningen att i stället hota duktiga räkfiskare, liksom grossister, butiker, krogar och delar av besöksnäringen.

Finns det då inget gott att säga? Jo, WWF har fått fiskarna i Bohuslän att snabbt som ögat ansöka om att bli KRAV-certifierade, något de borde ha gjort för länge sedan. Och så blir det samarbete kring smartare redskap. Igår kom beskedet att räkfisket i Västerhavet kan komma att MSC-märkas, en garant för hållbarhet.

Alltså: Bojkotta inte räkan!

Räkorna och miljön
Mest läst