Anledningen till att jag plöjt nästan alla Peter Englunds böcker är att han inte bara är akademiskt källkritisk utan att han också adderar kött och blod. Det finns en mänsklig grundton som klingar rakt genom texten. Stefan Andersson har kanske inte riktigt samma pondus, men han delar Englunds tanke om att man inte kan förstå sin historia innan dess människor träder fram ur arkiven och skuggorna. Så Andersson använder sin fantasi och konstnärliga frihet när han nu kommer med ännu en historisk skiva, den här gången med teaterkungen Gustav III. Det blir den mest lyckade av de än så länge tre skivorna. Texterna är inte bara berättande utan rörande. Framförallt är musiken extremt välarrangerad, vacker. Bara man accepterar den lite teatrala sången, det finns ju också en scenföreställning kopplad till detta, så är Teaterkungen en fängslande upplevelse.
Stefan Andersson | Teaterkungen
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
ANNONS
ANNONS
ANNONS