Minns ni den vidriga nyheten som kablades ut globalt 2013, från den anrika ryska Bolsjojteatern? Balettens konstnärlige ledare Sergei Filin hade just fått frätande syra slängd i ansiktet och vårdades på sjukhus. Medan europeiska läkare gjorde allt för att rädda hans syn arresterades Bolsjoj-dansaren Pavel Dimitritjenko, misstänkt för att ha anstiftat attacken. Åtskilliga kändisar ur Bolsjojbaletten – av kännare ansedd som världens främsta – hördes som vittnen inför rullande tv-kameror innan domen föll och Dimitritjenko dömdes till sex år fängelse.
I en oavbrutet överraskande och skickligt komponerad dokumentär, där obehagskänslorna växer för varje minut, ger sig regissörsduon Read-Franchetti i kast med att skildra såväl förspelet som efterspelet till syraattacken, samt intrigerna bakom kulisserna på Bolsjojteatern 500 meter från Kreml.
Kompetente brittiske dokumentärfilmaren Nick Read har prisats för sina många observerande filmer från svåra och otillgängliga miljöer runt om i världen. Nu tar han sig an den ryska kulturvärlden, med rivalitet, chefstillsättningar, politikerstyre och korruption. Och aldrig har väl ett styrelsemöte på en teater tett sig så här spännande förut på film. Rena thrillern med oväntade vändpunkter och nya lager av maktmissbruk och hybris.
Filmens visuella stil är suggestiv från start, då tåspetsskor vrids om i talkpudret. Finlemmade ballerinor på rad, i fullständig kontroll över varje muskel, springer ut i scenens blåa ljus. Eller ska jag säga blåljus? Intervjuerna är intima, och historiska återblickar kompletterar bilden.
Intressanta paralleller dras också mellan intrigerna på Moskvas nationalscen och den politiska utvecklingen i Ryssland.
