Att höra Erik Westermark berätta om sin karriär är på alla sätt upplyftande. Här vilar inga sorger och några motgångar verkar inte ha förekommit – trots att vägen till Superettan varit långt ifrån spikrak. Som 18-åring erbjöds han fast jobb inom hotellbranschen, och valde att lägga fotbollen (Sävedalens IF) på is. – Jag kände jag att jag ville satsa på jobbet, få ett bra cv och skaffa mig lite erfarenhet. Men sedan kom suget tillbaka när jag såg gubbarna som var ute och spelade och då kände jag att jag också ville göra det. Så efter två år utan fotboll gick Westermark med i division sex-klubben Bokedalen. Han var nu 21 år. – Vi kom sist, men vi hade kul i alla fall. En träning i veckan och en match, det funkade perfekt. Så det var en magisk tid, summerar han året. När laget åkte ur vill han ändå testa något nytt, något lite bättre. Valet föll på Olskroken i division 5. – Det var ingen satsning direkt, men vi kom trea och det var skitroligt. Då började jag hitta kärleken till fotbollen igen. Och sedan hörde Sävedalen av sig och ville att jag skulle komma och testa i division 3. Och då var man ju tillbaka här, nära hemmet, säger Westermark.
Han ser sig om på Vallhamra IP och pekar. – Där borta bor jag. Och där bor morsan. Jag har tio meter till Ica och en pizzeria i huset. Det är klockrent. Jag hoppas att jag kan bo här hela livet.
Blev övertalad att provträna
Han hade förmodligen gärna spelat kvar i Sävedalens IF hela livet också, men året i division tre gick så bra både för laget och för Westermark att andra klubbar fick upp ögonen för den hårt jobbande innermittfältaren. Men själv tvekade han när Utsikten hörde av sig. – Jag var väl lite nojig. Jag var restaurangchef på Burger King och jag har alltid gillat att jobba. Men jag blev övertalad att åka dit och provträna i alla fall och de blev nog lite chockade över hur bra det gick. Så då blev det ett år med dem och jag kunde flexa lite med jobbet. Det var perfekt. Från sexan till ettan på tre år, alltså. Och Westermarks något motvilliga resa var inte slut än. För efter en stark höstsäsong med Utsikten var det Superettanlaget Gais som ville värva. – Då var jag lite fundersam, för Utsikten ville gärna ha mig kvar och jag visste inte hur det skulle bli i Gais. Men min agent och mina kompisar sa till mig ”Erik, det är en chans att gå till en stor klubb, du kommer ångra dig om du inte tar den”. Så jag tänkte, vad är det värsta som kan hända? Jag kanske får sitta bänk, men det är inte så farligt. Man får kriga vidare.
"Jag spelar inte för pengar"
Gais tränar dagtid, så Westermark lade den civila karriären åt sidan och tog klivet in i elitfotbollen på riktigt. Och än en gång visade sig hans löpstyrka och inställning räcka väldigt långt – Westermark har tagit en plats i laget som jagar topplaceringar i Superettan, och därmed är 25-åringen ett levande bevis för att det inte är ”kört” om man som 19-åring inte slagit igenom. – Absolut inte. Det är nog raka motsatsen. Om man är 19 år och spelar seniorfotboll i division fem – det är ju världens chans, det är bara att köra. Man kan ju spela fotboll tills man är 35, så är du 24 och spelar i division 3 – då kan du spela i allsvenskan två år senare.
Är det dit du siktar nu – mot allsvenskan? – Jag tänker att det är nu jag får visa vad jag går för. Självklart vill man ju testa och se vad som händer. Men jag går mycket hellre upp med Gais än att byta lag. Det hade varit väldigt roligt med tanke på att de har erbjudit mig den här chansen. Varför skulle jag vilja lämna dem då? Jag spelar inte för pengar, utan för att ha roligt, det har jag alltid gjort.
Så om din karriär tar slut imorgon går inte ditt liv i kras? – Det gör det verkligen inte! Då har jag ändå fått spela med Gais och testa på det här med Superettan. Så det är klockrent.
