Maj 2017: En man dödar 23 personer utanför konsertlokalen Manchester Arena genom att spränga sig själv. 12 dagar senare: En skåpbil skenar och kör på människor på London Bridge. De tre gärningsmännen kliver ut och börjar attackera civila med kniv vid Borough Market.
Terrorismen i England har satt ett helt land i skräck. När nu huvudstaden välkomnar årets största idrottsmästerskap – och med det tusentals åskådare, journalister och aktiva – ställs säkerhetsarbetet på sin spets.
– Det är inte bara stora idrottsevenemang som har en hotbild mot sig. Det gäller alla evenemang som drar mycket folk. Myndigheterna är väl medvetna om det här i både Sverige och England. Beredskapen har man, kunskapen har man. Problemet är att man inte kan skydda alla hela tiden till hundra procent, säger Hans Brun.
"Ju fler journalister desto bättre"
Han har efter flera års forskning på King´s College i London god koll på den brittiska polisens arbete mot terrorism. Hotbilden mot internationella mästerskap har förändrats sedan elva israeliska idrottare mördades under OS i München 1972. Då var måltavlorna förutsägbara. I dag är målet maximal död, maximal uppmärksamhet.
– De använder massmedia som en teaterscen. De inriktar sig på evenemang där det finns mycket media närvarande. Det har ett extra värde. Ju flera journalister på plats från början desto bättre, ur deras synvinkel, säger Hans Brun.
Han rankar britternas underrättelsetjänst som en av världens bästa. Trots detta har gärningsmän lyckats genomföra attacker de senaste månaderna.
Kan skyddet bli hundraprocentigt?
– Inte i en öppen demokrati, nej. Det tror jag inte.
Hur kan risken minskas?
– Personal på plats som förstår sitt arbete och är utbildad kan stoppa mycket. I Paris släppte en väktare inte in en självmordsbombare på arenan och det räddade ganska många människoliv. Se till att personalen är välutbildad och förstår vikten av sitt arbete. Det är ganska enkla åtgärder som inte kräver personal eller dyr utrustning.
23 000 jihadister
Metropolitan Police, som ansvarar för säkerheten i London, har en femgradig hotnivå för terrorism. I dagsläget graderas säkerhetsläget som allvarligt, den näst högsta risknivån. På den nivån anses en attack vara trolig. I maj uppskattades 23 000 jihadister befinna sig i Storbritannien. 3000 av dem övervakades aktivt av underrättelsetjänsten. Flera attacker har avvärjts den senaste tiden – men hotet från framförallt ensamvargar återstår. I takt med att IS makt i Mellanöstern minskat försvåras stora, samordnade attacker. Istället blir det vanligare med enskilda gärningsmän.
– De får färre chanser att leda och samordna större attacker eftersom de är satta under press och blir störda. Det vi däremot har problem med och inom en överskådlig framtid kommer ha problem med är hotet från ensamvargarna.
Är det den farligaste gruppen?
– Ja, just eftersom det inte sker någon kommunikation och att det inte finns något samröre med andra grupper. De kan inte genomföra lika stora attacker lika ofta, men de tillför element av osäkerhet och oro.
Till skillnad från Sverige, där polisen i utgångsläget är beväpnad och patrullerar i par, bär den engelska polisen inte vapen. Dessutom arbetar de i stor utsträckning på egen hand.
– Det är ett av problemen för engelsk polis. Vi såg vi vid skolattacken i Trollhättan, där man stoppade gärningsmannen snabbt, vad det kan betyda.
Kunde skadorna vid attentaten som skett i England minskat med beväpnad polis?
– Det är svårt att säga, men tittar du på attacken vid Westminister blev en polis ihjälhuggen.
Militären redo
Han hade kanske haft större chans att överleva om han var beväpnad och inte ensam. Hans kollegor hann inte dit förrän det var för sent.
Enligt Hans Brun har den engelska polisens resurser har minskat de senaste åren, trots ett ökat hot från terror. Stora besparingsprogram har minskat slagkraften. Stort ansvar ligger på militärens förband. Om ett larm om terror går är det de som kallas in.
–Det finns militära förband på stand by. Under OS i London låg de redo i närheten av arenan. De ligger i ständig beredskap antingen i arenan eller i direkt anknytning till den.
Vad ska man göra som åskådare?
– Det bästa är att hålla sig informerad. Om det kommer information om att inte besöka ett visst evenemang, så ska man ta det på allvar. Hade jag haft möjlighet hade jag gärna gått på evenemangen själv. Risken att något händer är försvinnande liten. Taxiresan till flygplatsen är farligare än besöket på arenan.
