Vill ta över Blåvitt: Jag har ett självdestruktivt drag

Förhandlingarna mellan IFK Göteborg och Dalkurd pågår för fullt och än så länge uppges klubbarna vara en bit ifrån varandra. Det handlar om att komma överens om en övergångssumma för Andreas Brännström, tränaren som i år ledde Borlängelagets resa upp till allsvenskan. Brännström själv hoppas att det snart ska bli klart, men vet inte när det kan bli.

– Det är svårt att säga. Det har ju bevisligen inte hänt något. Jag sitter själv inte med i förhandlingarna så det är upp till andra att lösa. Jag var i Östersund häromdagen och sedan dess har jag inte pratat med styrelsen, så jag vet inte riktigt vad som hänt det senaste.

Hur är den här situationen för dig?

– Det finns ju två parter som förr eller senare kommer att behöva lösa detta. Och det talar väl för att det blir så. Men jag kan konstatera att man aldrig är så mycket värd som tränare som när man är på väg att lämna.

Men du och IFK Göteborg är helt överens?

– Ja, där finns inget mer att diskutera.

LÄS OCKSÅ:Förhandlingarna går trögt

Varför vill du byta från Dalkurd till IFK Göteborg?

– Det blev ju ett svårare beslut att lämna eftersom jag har ett eget allsvenskt lag nu, och jag har alltid sagt att jag vill träna ett lag i allsvenskan. Och jag hade nog inte bytt Dalkurd mot något annat lag. Men Göteborg är speciellt, jag är uppvuxen med att titta på Blåvitt och jag minns när jag fick min första lägenhet och satt och kollade när de mötte Milan och Barcelona i Champions league.

Idag är dock IFK ganska långt från Champions League, och man har haft en minst sagt knackig säsong?

– Det får man ju vara ärlig att säga. Men jag brukar skämta och säga att jag har ett lite självdestruktivt drag. När jag kom till Dalkurd så var det inte alls den klubben som vi är nu, och i Sirius så levde med vi med ett konkurshot i varje dag. Det är en utmaning att ta över en storklubb som har gått, som du säger, knackigt på sistone.

Det är ändå ett tydligt steg uppåt från Dalkurd för dig?

– Ja, tittar man resursmässigt så har Göteborg en kapacitet som är två steg över Dalkurd och alla föreningar som jag har varit i.

Vad ser du för potential i Blåvitt?

– Det är klart att det finns potential. Det ringer folk från alla hörn och kanter, folk jag knappt kände till som visar sig vara göteborgare. Man pratar ofta om spelidén men det handlar mycket om att skapa en tro, både externt och internt, att få folk att börja tro på det igen.

Hur lång tid tar det?

– I den har branschen så behöver det alltid gå fort, särskilt i stora klubbar. Men det är svårt för mig att riktigt svara på innan jag har kommit på plats och kunnat sätta mig in i det. Jag behöver få det klart för mig först.

Hur mycket har du sett av IFK i år och vad tänker du om deras säsong?

– Jag ser generellt väldigt mycket fotboll, men jag har nog inte sett mer av Blåvitt än andra lag. Kanske sex, sju matcher. Jag tror att alla är besvikna och hade hoppats på mer. Men sedan vill jag inte analysera hur de har spelat eller så, det finns det de som gjort redan.

Nu är det många som hoppas att du ska vända trenden – att du blir frälsaren.

– Jag har inget emot den pressen. Det är väl motsatsen till Fyrisfjädern som har sju raka SM-guld i badminton, men ändå är det ingen som bryr sig. De hade nog gärna bytt plats.

Så vad tror du, när blir det klart?

– Det är jättesvårt att säga. IFK behöver en ny tränare och det behöver Dalkurd också. Så det bör ju lösas ganska snart.

TEXT

Eric Hilmersson

eric.hilmersson@gp.se