Vill få bort grabbjargong och homofobi

En man ska vara stor, stark och lojal. En man ska inte kramas eller gråta. En man ska stå upp när det blåser. Det var svaren Sofia B Karlsson fick i en diskussion om manlighet med ett gäng fotbollsspelande tonårskillar.

När snacket fortsatte blev det också tydligt att mansnormen inte var något som killarna själva hade valt.

"Egentligen ville de flesta förändra den här föreställningen, men vågade inte prata med varandra om det och visste därför inte om att de delade samma önskan", skriver Sofia B Karlsson i boken "Stå upp när det blåser".

Ska ge verktyg

Den släpps senare i veckan och ska ge tränare och ledare verktyg för att skapa en idrott som är mer inkluderande. Bort med alla förväntningar på att pojkar och män inte får visa sig svaga. Bort med "bög" och "kärring" som slentrianmässiga skällsord.

Alla ska känna sig välkomna.

- Att stå upp och säga ifrån mot homofobi och sexism i ett lag tror jag måste uppmärksammas mer på ett bra sätt. Inte att det är någon som är tråkig eller förstör stämningen. Väldigt många unga killar och män har inte lust att vara en del av den här jargongen, men det är så man blir en del av gruppen och därför är det svårt att inte vara det, säger hon till TT.

I boken har flera manliga medförfattare bjudits in. Många bidrar med dåliga exempel, andra med goda. Till de sistnämnda hör bandyspelaren Fabian Jansson, som kom ut som homosexuell som tonåring.

- Han var rädd att berätta vem han var och hur han levde, för han hade hört de här orden på ett nedlåtande sätt. Men när han kom ut blev han väl mottagen. Så det är delvis en myt om hur hårt det är i manliga omklädningsrum, det är mer en föreställning hur många tror att man måste vara. Kan man sticka hål lite på det så tror jag att det blir lättare för fler att vara sig själva, helt enkelt.

Viktigt med symboler

Sofia B Karlsson menar också att det finns ett stort symbolvärde i att klubbar tar tydlig ställning. Som exempel nämner hon fotbollsallsvenskans första hbtq-certifierade klubb Östersunds FK, där lagkaptenen Brwa Nouri spelar med regnbågsbindel.

- När jag träffar ledare hör jag många säga att "det där är självklart hos oss, det behöver man inte visa". Men den som inte är säker på att han är självklar vet ju inte det förrän någon säger det. Så det behövs ett uttalat stöd, än så länge i alla fall, för personer som bryter mot heteronormen. Så att man kan känna att här är jag välkommen, precis som alla andra.

Karlsson är noga med att inte lägga någon skuldfilt på män. Samtidigt går det inte att blunda för att bristen på mångfald i många styrelserum har varit och är ett problem.

- Många som sitter där har ljus hudfärg, "svennebanan"-bakgrund, heterosexuell läggning, full funktionsförmåga – och är män. Det är normen där och det präglar vilka beslut som tas och vilka frågor man driver, säger hon.

Hennes förhoppning är att de som läser boken vill engagera sig i frågor kring jämställdhet och inkludering. En pojklagsidrott där grabbjargong och heterosexism i stället får frodas är en riskmiljö för våld, säger Karlsson.

"Hellre död än tyst"

Det har nu gått mer än två år sedan hon lämnade AIK, klubben där hjärtat fortfarande finns. Hennes jobb med projektet "Fotboll för alla" besvarades då med mordhot och näthat, men Sofia B Karlsson säger att hon har hittat ett lugn i själen efter att ha pratat med personer med personer som var med och utsatte henne för drevet.

Och att sluta jobba med de frågor hon brinner för var aldrig aktuellt.

- Jag är hellre död än tyst, tänkte jag en gång. Det kan låta extremt, men det var mer känslan: "Varför ska jag vara tyst, jag har inte gjort något fel". Så jag såg ingen anledning att jag skulle tystna, utan blev snarare mer engagerad för att jag såg vad som behövdes.