"Vi ska kämpa till sista droppen"

Och veteranen Paldanius, som tävlar i K2 500 meter ihop med Karin Johansson på måndag, har hela fem OS i bagaget.

- I London gick det ju bäst då jag kom fyra. I Peking hade jag kapacitet att köra för medalj och jag var i bättre fysisk form. Men jag fixade inte det mentalt.

I efterhand har hon tänkt mycket kring vad som hände i Kina 2008. Hon tappade delvis sugen, ville sluta och funderade kring varför ingen såg henne och tog tag i henne för att lugna ner nerverna.

- Nu känner jag att jag kan tillföra det i vår grupp. Att försöka ha kul, men då var allt så seriöst och det funkade inte på mig.

I form trots diskbråck

Så sent som i våras var hon osäker på om hon kunde paddla i Rio på grund av diskbråck som hon drog på sig i slutet av februari. Paddla gick inte under åtta veckor.

- Det var stressigt och vi hade kval, men sedan dess har det blivit bättre och bättre. På sista tiden har jag tränat skitbra. Nu kan jag ge allt.

För Paldanius handlar kanotsporten i ungefär lika delar om fysisk form, huvudet, teknik och loppdisposition. Utmaningen är att alla delar ska klaffa.

- Fysiken har vi, Karin är vrålstark och vi har fått till det tillsammans tekniskt.

Grisa på slutete

Karin Johansson medger att styrkan är en av hennes främsta fördelar i kanoten. Hon är kortare, har jobbat hårt med tekniken men kompenserar tack vare sin styrka.

- Nu har vi jobbat upp starterna så vi är bättre, men i slutet av loppet är vi som starkast, säger hon.

Sofia Paldanius håller med:

- Vi kommer att kämpa till sista droppen. Längtar nästan efter sista 200 då man bara grisar, liksom. Det är sita biten som är vår styrka, vi kommer inte att leda men vi ska försöka gå med bättre och vara lite offensiva. Sista biten kommer vi att gå snabbt.

TT: Vad är realistiskt då?

- Klart man drömmer om guld. Men topp fem då är vi nöjda, säger Karin Johansson.

Sara K Lindquist

TT-TT Spektra