Förutom att han fick en stund med föräldrarna i Ljungskile, vilket inte sker allt för ofta, kunde han luta sig tillbaka i fåtöljen och känna att livet är rätt gött just nu. Bitarna i hans bygge börjar sakta men säkert att falla på plats.
I lördagens krönika skrev jag om Henrik von Eckermanns satsning som elitidrottsman, att han i sin seriösa strävan efter utveckling och resultat aldriglämnar någonting åt slumpen.
Jag flaggade också för att han hade något på gång.
Men att det skulle ske så snabbt, att han skulle plocka hem finalen i världscupens Europaliga redan dagen efter med den i sammanhanget relativt oerfarna hästen Mary Lou, det vågade jag inte riktigt tro på själv.
Och jag medger att det var ståpäls när ekipaget satte omhoppningens nolla i ett fullsmockat och tjoande Scandinavium som passerat kokpunkten för länge sen.
Att se glädjen hos den trogna och glödheta hemmapubliken – och inte minst att se den hos den hårt arbetande Henrik von Eckermann som i Göteborg haft större framgång än han vågat drömma om, var inget annat än stort.
I kulisserna till presskonferensen rörde sig en annan man som i allra högsta grad njöt av världscupsegern – inte minst för att den gav honom själv precis det stöd i ryggen han behöver som ny förbundskapten.
Jag pratar om hopplandslaget bas Henrik Ankarcrona som fått en smakstart i sitt landslagsbygge, ett kvitto på att han tänker i rätt riktning. Framgångarna Göteborg ger honom arbetsro, ingen kommer den närmaste tiden att störa honom med oväsentligheter eller ifrågasätta om han är rätt man att leda landslaget.
Rätt är han med all sannolikhet. Ankarkrona, som fortfarande är aktiv på tävlingsbanorna, har ett starkt förtroende hos sina ryttare och precis som dem så vill han något. Han vill se resultat, vill ha målet att göra sitt bästa och han vill ha medaljer. Gärna av finaste valör – och gärna i sommarens EM i ridsportens huvudstad.
Och det är mot Göteborg som det sportsliga siktet ställs nu.
Därför var det välkomnande att höra ridsportsförbundets ordförande Ulf Brömsters resonemang under söndagens presskonferens.
Det handlade inte "bla bla om att det bla bla ska bli trevligt bla bla", nej det handlade om att förbundet i ord, handling och pengar verkligen satsar för att ryttare och hästar ska kunna gör så bra i från sig som möjligt i de olika grenarna.
Enligt Brömster handlar satsningen också om att bredda och visa upp den sport som minst fem procent av landets befolkning utövar varje vecka. En sport som minst 10 procent av befolkningen sympatiserar med.
Inte konstigt att hästfolket kapat Jerringpriset.