Ulf Niklasson: "Göteborg, rekrytera en idrottschef"

I dagens segregerade samhälle och med framtidens utmaningar tätt in på oss borde idrottens goda krafter vara som starkast. Men istället går Göteborgs föreningsliv på knäna och skriker efter hjälp. Det är hög tid att de får den hjälpen. Sveriges främsta idrottsstad behöver en idrottschef.

ANNONS
|

De största förbunden som fotboll, innebandy, handboll och hockey, tillsammans med drygt ett 60-klubbar i 031-området är engagerade i projektet "Föreningslyftet". Det syftar till att stärka föreningslivet och på "att-göra-listan" står bland annat hur idrotten skall jobba med jämställdhet, integration, skolsamverkan och finansiering. Visionen är att med kommunala medel kunna anställa en föreningsutvecklare i varje förening och visa att det ger effekt.

"Vi vill inte ha ett projekt som upphör när pengapåsen är slut. Vi vill ha en långsiktig plan, ett permanent arbetssätt för bästa effekt", låter budskapet från förbunden och föreningarna.

Det är ett gott upprop som ligger rätt i tiden. Det här handlar inte om ett lyxgnäll om fler och bättre faciliteter – det här handlar om att värdesätta en ovärderlig samhällsnytta som idrotten står för.

ANNONS

Och det brinner i knutarna.

"Föreningslivet går på knäna"

"Föreningslivet går på knäna", konstaterar projektledaren Patrik Gustafsson på Göteborgs fotbollsförbund.

Jag blev nyligen inbjuden till ett av deras möten. På plats i Wartagården på Hisingen fanns också representanter från bland andra Arbetsförmedlingen, Sisu, Röda korset och det Västsvenska idrottsförbundet och det serverades en buffé av fina samhällsinsatser och goda exempel som alla vilar på en trygg värdegrund.

Mottagarna av uppropet är stadens politiker och tjänstemän samtidrott- och föreningsnämnden.

När jag pratade jag med ledare för klubbarna, från sydväst till nordost, i fikapausen och på lunchen så är det tyvärr en dyster bild som kommer fram och som tyvärr inte skiljer sig åt jämfört med de samtal jag får från ideellt arbetande ledare och föräldrar. Inte sällan handlar det om en frustration, där allt färre tvingas göra mer och där konsekvensen blir att dessa hjältar till slut inte orkar mer och lägger av.

Det här håller inte.

Det är allvar nu.

Vi måste vända detta, stärka föreningslivet och tillföra resurser till mycket mer än det som händer på plan, ty idrottsrörelsen vill ta ett större ansvar för ett bättre samhälle där alla kan vara med.

ANNONS

"När mina killar mötte Askim var det första gången de var där", berättade en ledare från nordöstra Göteborg för mig på mötet på Wartagården.

Det är nu när samhällets behov av goda exempel är som störst som föreningslivet borde vara som starkast och bäst rustat, men så ser inte verkligheten ut. När Göteborgs fotbollsförbund berättade om att det finns stora områden med knappt någon fungerande fotbollsförening är det en tydlig larmsignal.

En segregerad stad

Göteborg är en segregerad stad. Idrotten är en tydlig, effektiv och i sammanhanget enkel väg till integration - och för många också en räddning. Idrotten har sedan länge ett väl uppbyggt system som bygger på engagemang från föräldrar, eldsjälar och andra ideella krafter, men deras arbete måste belönas mycket tydligare och bättre.

Jag vet inte vad det kostar att få en tjej eller kille som hamnat på fel sida om samhällets juridiska skiljelinje komma tillbaka till en normal tillvaro. Jag vet däremot att många har idrotten att tacka för att de inte sitter bakom lås och bom eller tillbringar nätterna under ett brofäste med diverse droger eller annan skit i nära sällskap.

Idrottsledare, både de med träningsoverall, de på kansliet och de i styrelserummen gör en enorm samhällsnytta. Inte sällan på tider på dygnet där samhällets serviceutbud för länge sedan har klappat igen.

ANNONS

Det finns undersökningar som säger att idrotten i Sverige är mottagare av ungefär sex miljarder kronor, men ger tillbaka 30 miljarder i form av samhällsinsatser. Idrotten är med andra ord en väldigt bra affär för stat och kommun.

Nu är det hög tid att jämna ut den ekvationen.

Förbundskaptenen i fotboll, Janne Andersson, som är fostrad i den lilla föreningen Alet i Halland, berättade nyligen i en GP-intervju:

"Det finns en kraft i idrotts-Sverige som det är viktigt att vi värnar om och värderar det för vad det är. Det är en jäkla kraft. Det jobb många gör. Det är makalöst. Jag stöttar det till 100 procent".

Förutsättningarna är fantastiska

Jag räknade nyligen på hur många elitlag 031-regionen har i alla idrotter, kvinnor och män, och kom fram till ett 20-tal. Det är helt otroligt! Till detta kommer individuella idrottare som fanns på plats i Rio i sommaren olympiska spel. Icke att förglömma, våra cuper och turneringar i världsklass. Alltså, förutsättningarna inte bara finns – de är fantastiska!

Göteborg blev i somras också utnämnd till Sveriges bästa idrottsstad av SVT-sporten. Utmärkelsen byggde i huvudsak på den elitidrott vi har. Jättekul, välförtjänt och något vi skall vara stolta över. Utmaningen nu är att fortsätta utveckla stadens idrottsliv och ge föreningar förutsättningar för alltifrån fostrande av ungdomar till SM-bucklor, OS-medaljer och framför allt fortsätta få fram lokala föredömen.

ANNONS

Det Västsvenska idrottsförbundet bjöd i vintras in till ett seminarium med rubriken, "Europas bästa idrottsregion". Det är en helt rätt ambition och på den nivå vi skall vara, men det är en lång resa dit och det görs inte av sig själv genom att göra som vi alltid har gjort.

Göteborg skagå i bräschen

De allra flesta kommuner i Sverige har en kulturchef, men ingen har en idrottschef. Göteborg skall självklart gå i bräschen och rekrytera en idrottschef.

Arbetsuppgifterna skall handla om att koordinera och driva frågor från bredd- och ungdomsidrott till elitverksamhet. En idrottschef skall göra kontaktvägarna effektivare och vara den naturlige samtalspartnern för alla intressenter, oavsett om det handlar Billdals ridklubb, Sandarnas lag C, Blåvitt, Khaddi Sagnia, den planerade multiarenan eller Göteborgsvarvet. Framför allt skall idrottsrörelsen känna att den har en person som står upp för deras sak, talar samma språk och driver de viktigaste frågorna - på och vid sidan av planen.

Visst är idrotten värd det, eller vad sägerAnn-Sofie Hermansson (S), Bettan Andersson (V), David Lega (KD), Jonas Ransgård (M) och ni andra i Kommunstyrelsen?

Med en idrottschef är såklart inte alla problem lösta, men det är ett stort steg på vägen och en framför allt en tydlig markering från de styrande att idrotten är oerhört viktig för vår stad och effekterna ger oss ett bättre samhälle.

ANNONS

Och det behöver vi.

Mer än någonsin.

ANNONS