Så länge det har funnits spel på sport, så har det funnits läggmatcher och uppgjorda resultat. Det finns alltid folk som söker genvägar till pengar – oavsett om det handlar om girig skatteplanering, insideraffärer på börsen eller betting på sport.
Senaste året har matchfixningen inom framförallt fotbollen blivit alltmer uppmärksammad. Bra det. Men spelbolagen som eventuellt torskar pengar på det får skylla sig själva.
Varför väljer man att låta folk spela på division 4-matcher? Varför har man spelobjekt som vilket lag får första hörnan? och liknande. Det är att be om trubbel.
Svenska Spel och många av de stora utländska aktörerna, de där som marknadsför sig så tjatigt i tv som har sina kontor i postboxar på Malta och i Gibraltar, har fantastiska datorsystem som genast ser om ett spelmönster är avvikande. Då går larmet, då stoppas spelet. Omedelbart.
Men borta i Asien lär det finnas en del ljusskygga spelsyndikat och där har detta säkerhetsarbete inte hängt med. Därför går det där att spela vansinniga summor på svenska fotbollsmatcher, även i lägre divisioner och trots avvikande spelmönster.
I lagsporter som fotboll och ishockey är det ytterst svårt att påverka ett slutresultat. Det finns andra idrotter som är enklare.
Tennisen har brottats med de här problemen i många, många år. Det finns en lista på ett 20-tal spelare som är mer eller mindre svartlistade hos spelbolagen – eftersom de plötsligt förlorar mot sämre rankade spelare som de normalt sett bör utklassa.
Vad som är farligast i allt det här är när spelare utsätts för hot.När rena maffiaorganisationer bestämmer att spelare X måste förlora en viss match, för annars …
Det är en svår balansakt. Spel på sport förhöjer ofta upplevelsen. Stryktipset finns i den svenska sportsjälen. Att det sedan finns rötägg som vill rigga matcher är en sak, dem lär det bli svårt att komma åt. Att hotade spelare hjälper dem är en helt annan fråga. Där måste verkligen de polisiära insatserna sättas in. Ingen ska känna sig hotad att inte göra sitt bästa, att medvetet förlora. Det är ju liksom mot idrottens hela ideologi.
Det fattade aldrig den österrikiske tennisspelaren Daniel Köllerer. ATP (tennisorganisationen som arrangerar alla ATP-tävlingar) har i många år tagit problemet med uppgjorda matcher på största allvar och valde 2011 att stänga av Köllerer på livstid. För matchfixning.
Den dumme österrikaren hade en egen hemsida där han bland annat uppmanade folk att spela på att han skulle förlora.
Om alla vore lika korkade skulle det här inte vara något stort problem. Tyvärr är inte alla det.
