Till OS med fallskärm och piroger

Han var den stora skridskotalangen som lade av efter dubbla junior-VM-guld. Efter att ha hittat tillbaka till glädjen med idrottandet är Nils van der Poel, 21, nu redo för sitt första OS.

På söndag skrinnar han 5000 meter i Gangneungovalen.

- Det är skoj att vara här, det är trevligt. Jag hade hellre kommit med på 10000 meter, där jag kom åtta på VM, men nu har jag mindre press på mig, säger Nils van der Poel.

Att 21-åringen slutade med skridskoåkningen berodde på att han helt enkelt inte tyckte att det var så roligt längre. Det dagliga slitet för ett fåtal tävlingar var inte värt det.

Kul på vägen

Nio månader senare hade han kommit fram till att det gick att göra på ett helt annat sätt. Tidigare gick han i skolan på dagen och åkte skridsko på fritiden. Nu är skridskoåkningen hans jobb, och resterande tid kan han använda till det som han verkligen älskar att göra.

- Förut blev allt annat som jag ville göra lidande, det tog knäcken på mig. Nu tar jag mer lättsamt på träning och gör jag så gott jag kan. Om det räcker långt så är det svinkul. Gör det inte det så gör det inte det. Då har jag haft kul på vägen i alla fall.

Att Sverige har en skridskoåkare med i Pyeongchang kan vi tacka högre makter för. Livets goda för Nils van der Poel är att hoppa fallskärm, och under de varma delarna av året bor han därför i en barack på Johannisbergs flygplats utanför Västerås. Förra året gjorde han fler än 200 hopp, det senaste på nyårsafton.

- Jag hade nog inte hållit på med skridsko utan fallskärmshoppningen. Säg att man lägger i snitt fyra timmar per dag på träning. Då har man 20 timmar till att fylla. Så man behöver något att göra. Och att typ plinka på en gitarr i en massa timmar, det är inte så kul. Så då blev det så.

Lingongrova-effekten

Något annat som sticker ut med Trollhättan-åkaren är hans matvanor. En episod ur karriären får exemplifiera:

Tränaren tyckte att Nils borde äta bättre, så han beordrade sin adept att träffa en näringsfysiolog.

- Vi gick igenom vad jag käkar en dag. Jag började med frukost, och sade att jag käkar lingongrova med kaviar och ägg. Och hon gillade inte det där med lingongrova riktigt. Det var ungefär som att dricka cocacola, sade hon, för att det är så mycket socker. Jag hade ju känt mig svinduktig när jag käkade mitt grova bröd.

Samtalet gav effekt.

- Bara av en slump så hade jag en cola i kylen dagen efteråt. Så då drack jag cola, bara för att jag hade det. Så då blev det en grej jag körde. Jag gör inte det varje morgon, men det var ett tag som det blev lite väl mycket cola kanske.

TT: Äter du bättre nu?

- Nu har jag bytt ut lingongrovan mot Gorby's, piroger som man mikrar. Och jag käkar ju alldeles för mycket godis. Men det är mer för att jag inte orkar laga mat. Man blir ju mätt av det. Man skjuter kanske upp middagen med godis lite väl ofta.

"Ett gôtt liv"

Han poängterar att den avslappnade inställningen till mat inte gäller under tävlingssäsong ("jag har inte käkat en enda Gorby's sedan jag kom hit"). Han är fortfarande en elitidrottare med höga krav på sig själv.

- Om jag väger fyra kilo extra i juli så spelar det ingen roll. Om jag gör det i februari så är det katastrof. Men när man kan ha det gôtt så ska man ha det. Och är man ute på ett cykelpass i sju–åtta timmar och ser en mack eller ett hamburgerhak, så käkar man ju där liksom.

Någon krösus har han inte blivit genom skridskoåkningen. Men det är ju heller inte därför Nils van der Poel håller på med elitidrott. Det gäller att se det från den ljusa sidan, säger han.

- Jag lever ett gôtt liv, jag klagar inte.

- Det är ett evigt äskande efter bidrag, men Gorby’s går inte bara snabbt att laga, det är ganska billigt också.