Återigen stod han maktlös vid sidlinjen och bevittnade ett svenskt handbollsförsvar förvandlas till ett såll.
Den här gången, till skillnad från i premiären mot Polen, stirrade förbundskaptenen Henrik Signell in i ett becksvart VM-mörker – 30 minuter från ett så gott som hopplöst läge i gruppen.
Efter den imponerade vändningen – 16–18 blev 36–32 – pustade han ut, tuggade i sig en seg råtta och berättade om sina känslor.
- Det är jobbigt att stå vid sidan och känna att vi inte får saker och ting att stämma. Att vi inte riktigt får tag på dem. Ena dagen sitter det och då är det hur lätt som helst att spela och nästa dag inte, säger Signell.
Bra bredd
Han ville hellre prata anfallsspel, och där fanns det beröm att dela ut – inte minst till andrauppställningens Johanna Westberg och Ulrika Toft Hansen samt vänsterkantsvikarien Olivia Mellegård.
- Det är många som gör det bra i den änden. Det är jätteroligt och jätteviktigt. Vi har en ambition att komma långt i det här mästerskapet och det är bra för bredden i laget. Det kostar att spela så många matcher, säger Signell.
"Oerhört starkt"
Flera av spelarna menade att de inte tänkt tanken på det annalkande fiaskot. Isabelle Gulldén, som "under radarn" gjorde sex mål och spelade fram till elva, var högst medveten om betydelsen av andra halvlek.
- Det är klart att man tänker på det. Det blir att man kollar upp på måltavlan men man försöker att koppla bort det och hämta in mål efter mål i stället, säger hon.
Gulldén gillade attityden efter paus.
- Vi har haft väldigt djupa dalar och det har gått åt andra hållet men nu vände vi. Jag tycket att det är oerhört starkt, säger hon.
