Hästhoppningen vid OS i Aten 2004 blev något av ett uppvaknande för hästsporten. Tre hopphästar fick akuta senskador, vilket ledde till avlivning eller avslutad karriär. Sedan dess har åtskilligt med forskning kommit igång på området, bland annat på Chalmers och Sveriges Lantbruksuniversitet.
Vad man vet är att olika sorters ridunderlag, som grus, stenkross, fibersand med mera har betydelse.
Vad handlar din avhandling om?
- Jag har kartlagt vad som händer när hoven kolliderar med underlaget. Den är utsatt för stora belastningar.
Är det vanligt att hästar skadar sig vid hopp?
- Det finns statistik för racing-hästar men egentligen inte så mycket för hopphästar. Men
man vet att när hästar dör i förtid beror det till största delen på ortopediska skador, skador i rörelseorganen.
Hur påverkar underlaget skadorna?
- Det är större risk med styvare underlag, men exakt hur vet vi inte. Därför har vi modifierat ett mekaniskt hästben. Amerikanska forskare har använt det för att mäta galopp-hästar, nu gör vi det med hopp-hästar. Det mekaniska benet har en mätare som registrerar underlagets svar vid kollisionen.
En hopphäst väger ungefär 600 kilo plus ryttare och hästen har väldigt smala ben. Hur fungerar det?
- Hästar har en optimal konstruktion för springande, men det är en riskfylld konstruktion.
Har hästforskarna åstadkommit något som hjälpt ryttare och hästar i praktiken?
- Ja, våra åsikter respekteras. Min handledare ska snart till Rio och hjälpa dem med OS-banorna.
- Jag var i London och kollade banan inför OS 2012. Den var inte bra. De hade byggt banan på en plattform, för att drottningens trädgård under inte skulle förstöras, men våra mätningar visade att det blev stora ojämnheter. Efter det kunde banan göras extremt mycket stabilare.
Fotnot: Hela avhandlingen här.
