När det enade koreanska damlandslaget vandrade igenom intervjuområdet för att möta ett stort pressuppbåd efter den historiska VM-semifinalen mot Japan (0–3-förlust) i Halmstad arena låg på golvet en flagga med en avbildning av den koreanska halvön. Där syntes ingen gräns vid den 38:e breddgraden – även där var Nordkorea och Sydkorea ett återförenat land.
- Jag har inte följt nyheterna de här dagarna, så jag vet inte hur det har mottagits hemma. Men jag tror att alla verkligen hejade på oss, säger sydkoreanskan Jeon Ji-Hee, som tillsammans med sina nio lagkamrater och de båda förbundskaptenerna hade skrivit sina autografer på flaggan.
"Lite nervöst"
Vid lag-VM i Japan 1991 ställde nationerna upp med ett gemensamt damlag som gick och vann guldet före storheten Kina. Att det skulle ske igen 27 år senare kunde ingen tro på förhand, men när lagen skulle mötas i kvartsfinal i Halmstad kom i stället beskedet att länderna förenas. Ett enat Korea avancerade därmed direkt till semifinal för en på förhand säkrad bronsmedalj.
- Det var ju lite nervöst och jag kände lite press också, säger ettan Jeon Ji-Hee, som förlorade klart (0–3) mot den japanska världssjuan Mima Ito.
Lagets trea, sydkoreanskan Yang Ha-Eun, föll med 1–3 i den sista matchen mot världssexan Miu Hirano Närmast en seger var tvåan Kim Song-I från Nordkorea. Hon pressade fram ett femte och avgörande set mot världstrean Kasumi Ishikawa.
- Det var första gången jag spelade i ett enat lag och jag trodde att vi kunde göra ett bättre resultat mot Japan, men det gick inte så bra så jag känner mig lite ledsen, säger Kim.
Nordkoreanskan skrattade ändå vid flera tillfällen när hon efter matchen fick prata om sina intryck efter den historiska matchen. För Yang Ha-Eun tog känslorna över och med tårar i ögonen avbröt sydkoreanskan en intervju och lämnade pressrummet.
- Stämningen i laget var väldigt bra för vi hejade på varandra och jag tycker att inmarschen med laget var den bästa någonsin, säger Kim Song-I.
Bäst rankade utanför laget
Den bäst rankade spelaren från de båda länderna – världstolvan Suh Hyo-Won – fick dock ingen plats i tremannalaget.
- Det är våra coacher som bestämmer. Jag vet faktiskt inte varför just nu, säger Jeon Ji-Hee om varför Suh inte fick spela.
Vid OS i Sydkorea marscherade nationerna in tillsammans under invigningen och ställde upp med ett gemensamt lag i damernas ishockeyturnering. Nu satt bordtennisspelare sida vid sida – varannan spelare från respektive land – i ena kortänden av pingishagen i arenan i Halmstad för den historiska VM-semifinalen.
Någon tid för att ordna fram gemensamma matchställ eller överdragskläder fanns av naturliga skäl inte. Den möjligheten finns till nästa gång. Planer finns på att ställa upp med ett gemensamt lag även i Asian Games i Indonesien i höst.
- Jag skulle vilja spela i enat lag igen, men det är inte mitt beslut. Men om det finns en möjlighet till det skulle jag vilja göra det, säger Jeon Ji-Hee.
Fakta: Konflikten på Koreahalvön
Vid andra världskrigets slut intogs Korea av dels Sovjetunionen, dels USA. En skiljelinje mellan de sovjetiska trupperna i norr och de amerikanska i söder drogs längs den 38:e breddgraden. Sovjetunionen bildade ett kommunistiskt system under ledning av Kim Il-Sung medan USA inrättade en tillfällig regering av moderata nationalister.
I augusti 1948 utropades en ny stat i söder: Republiken Korea. Samma månad arrangerades val till en folkförsamling i norra Korea och den 9 september bildades Demokratiska folkrepubliken Korea.
Bakgrunden till kriget som rasade 1950–1953 kan hittas i kalla krigets spänningar men också i motsättningarna i Korea. Kommuniststaten fick kinesiskt och sovjetiskt stöd medan Sydkorea hade stöd av USA-ledda FN-trupper.
I juli 1953 slöts ett stilleståndsavtal i Panmunjom. Något fredsavtal kom aldrig till stånd och den demilitariserade zonen längs breddgraden utgör alltjämt gräns mellan Nord- och Sydkorea. Kriget krävde minst ett par miljoner människoliv.
Källor: Landguiden, NE