GP hälsar på i hytten ovanför läktaren där Jacob Hård och Anders ”Blomman” Blomquist just kommenterat nordisk kombination. Blomquist sitter, som nästan alltid, i träningskläder. Han förbereder sig minutiöst inför varje lopp.
– Först är det mycket att plugga, läsa på och hålla koll på vad som hänt. Sedan handlar det väldigt mycket för mig om att åka banorna och bilda mig en egen uppfattning om vad åkarna ska gå igenom, vad som blir viktigt och var problemen finns. Så jag förbereder mig nästan som inför en tävling och tar det på allvar, säger han.
Jacob Hård fyller i:
– Det där att han åker banorna handlar inte bara om att han ”kajkar” igenom dem, utan han åker ganska fort för att känna trötthetskänslan så som åkarna gör. Det tror jag inte att många expertkommentatorer gör.
Svårt att kritisera dåliga prestationer
Det var 1995 som Anders bror Örjan inte längre hade tid att jobba som expertkommentator och SVT frågade om han hade något tips på efter följare. ”Fråga brorsan” sa Örjan, och så blev det. 22 år senare har de inga planer på att sluta.
– I grund och botten är det en personkemi som funkar. Vi har kul ihop. Och sedan drivs vi båda av att göra ett bra jobb, vi vill att det ska vara bra. Och sedan har vi ju med åren utvecklat ett samspel, hittat en rollfördelning som faller sig naturligt, säger Jacob Hård.
Hur svårt är balansgången mellan att heja på de svenska åkarna och samtidigt vara objektiv och kritisk?
– Att man håller på de svenska åkarna och blir väldigt glad när det går bra för dem, det är naturligt och det handlar om känslor.
– Däremot att kritisera dåliga prestationer, där är det svårare. Man vet att de man kritiserar oftast har gjort precis allt de kan och de kanske har riktat in sitt liv i flera år för att göra det bra. Jag tycker ändå att man kan göra det med respekt, och säga att just i dag var det inte bra av olika skäl. Och det måste man göra i den här rollen, annars funkar det inte, säger Blomquist.
På senare år har han själv stundtals hamnat i tidningsrubrikerna. Kritik har lyfts fram och åkarna har fått gå i svaromål på expertens uttalanden. En utveckling som han inte gillar.
– Det finns ett antal mediahus som jagar klick. De försöker bygga konflikter och rycker saker ur sin kontext för att bygga upp bråk. Jag har svårt för den sortens journalistik, och det gör jobbet tråkigare. Det har blivit mycket tydligare i det nya mediala landskapet, säger han.
Överraskad över Norgehatet
De braskande rubrikerna tror han även spelar en roll i den upptrissade stämningen mellan Sverige och Norge. Både han och Jacob har noterat något som kan liknas vid skadeglädje när norska åkare som Martin Johnsrud Sundby och Therese Johaug fastnat i dopningstester. Hård menar att gnabbandet mellan grannländerna gått för långt.
– Jag tycker att den här Sverige-Norge-rivaliteten är alldeles för uppblåst. Tonläget motsvarar inte de faktiska omständigheterna. Och jag är överraskad över att det finns ett sådant Norge-hat som har blommat upp i den här astma-debatten. Jag är överraskad över att det är så starkt, säger han.
Anders Blomquist nickar.
– Det finns ju en inbyggd rivalitet som är lite rolig, men tonen har kanske blivit hårdare. Om man ser vad som händer runt om i världen med den uppblåsta nationalismen… det känns så osorterat och det är så svårt att koppla till en logisk verklighet. Den sämre sidan av mänskligheten kommer fram. Och det tror jag också är kopplat till den här klickmediavärlden, säger Blomquist.
SVT:s Vinterstudion har blivit en återkommande succé, och längdskidåkningen står emot konkurrensen från andra sporter och tycks behålla greppet om de svenska tittarna.
– Om jag får gissa så är det dels att det finns en sådan grundmurad tradition där Vasaloppet kanske är den främsta symbolen. Sedan har vi fått ett väldigt framgångsrikt och profilstarkt landslag i precis rätt ögonblick. Kalla kom fram, och Hellner och Johan Olsson har lyckats. Och så finns det en allmän konditionsidrott-boom som har förstärkt intresset för längdåkning. Jag åker ju skidor själv och har sett en otrolig förändring. Antalet bilar som står på parkeringen vid Ågesta idag jämfört med för tio år sedan – det är en enorm skillnad, säger Jacob Hård.
– Och sedan vill jag nog också lyfta upp Vinterstudion som fångade in och kanaliserade det intresset som länge funnits. Jag tror att människor hittade hem där.
Hellners guld höjdpunkten
Så hur var det första gången ni kommenterade ihop?
– Det var ett helvete, säger Anders Blomquist och båda skrattar hjärtligt.
– Nej, Jacob jobbade ju med skidor när jag var aktiv och vi kommer från Lidingö båda två, så det funkade väldigt bra från början. När man jobbat så här länge blir det lätt att jobbet cementeras, att det blir uppkörda spår, men vi gör en utvärdering efter varje gång, trots att vi gjort det så många gånger. Och efter varje säsong så försöker vi se på vad vi kan göra bättre. Då blir det roligt, när man aldrig stannar.
Vilket är det roligaste loppet ni kommenterat?
– Det finns väldigt väldigt många, men det som var så häftigt och osannolikt och överväldigande när det hände var ju när Hellner vann skiathlon i OS 2010. Det är knappt så man landat med alla känslor än, säger Blomquist.
Kan du ibland se på ett lopp efteråt och känna att ”där kanske jag skrek lite för mycket”?
– Ja, det kan man absolut göra ibland, haha. Men för min del är det aldrig effektsökeri, utan det handlar bara om att man är där. Vi kan inte sitta där och vara känslokalla, det blir inget bra.
Hur länge tänker ni hålla på?
– Det har jag inte ens funderat på, säger Jacob Hård, 62
– Jag är glädjestyrd, Så länge jag tycker att det här är roligt så kör jag, om SVT vill det, säger Anders Blomquist 56.
