En helgdagsafton i maj på förbundskansliet i Solna är det tyst, stilla och nedsläckt. De anställda är lediga, så när som på två personer. I ett hörn i kontorslandskapet sitter förbundskapten Janne Andersson framför en dator.
Han har träningskläder på sig, hälsar, beklagar att han kanske luktar lite svett och återgår till sitt.
Richt har ställt upp för en intervju. Han gör sällan det utanför ordinarie landslagssamlingar.
- Jag gillar att verka utan att synas, säger han.
Verkar gör han och verkat har han i sin nuvarande roll i 20 år – och nog synts betydligt mer än han velat. 1998 efterträdde han Lars "Laban" Arnesson som teknisk direktör. Inför EM-slutspelet två år senare byttes titeln till landslagschef.
Man kan säga mycket om Richt – och det sägs mycket – men det är en jäkel på att jobba. Med åren har han blivit en grå eminens på förbundskansliet, med ett brett internationellt kontaktnät och en diger kunskapsbank ur vilken det sedan årsskiftet görs ständiga överföringar till Stefan Pettersson, hans efterträdare.
Kontrollfreak
Richt känner och har träffat de flesta av betydelse på andra förbund, han har goda kontakter med ledare i många europeiska storklubbar och han har ett finger med i det mesta kring herrlandslaget. Inget konstigt i det. Han är chefen, det vilar på hans ansvar att verksamheten fungerar. Då måste du ha koll på läget och om det är något som får Lasse Richt att snudd på må fysiskt illa är det att inte ha kontroll.
TT: Du har kallat dig själv för tidsfascist och kontrollfreak?
- Haha... ja, men det här med tid är viktigt. Du kan prata med mina barn om det. Att hålla tider är en fråga om respekt i grund och botten och därför är det en viktig sak. Kontrollfreak? Ja, jag vill känna till saker, inte så att jag vill styra utan ser gärna att andra tar ansvar, men jag vill gärna ha information, vara förberedd.
Speciellt en händelse på det senare temat stör honom fortfarande när han tänker på den.
När Erik Hamrén precis hade tillträtt som förbundskapten hösten 2009 hölls en presskonferens i Malmö i samband med Fotbollsgalan. Den uppklädde Hamrén nämnde, nästan som i förbigående, att Zlatan Ibrahimovic tagit en paus från landslaget och inte fanns med i hans trupp till landskampen mot Italien.
Det tog hus i helsicke.
Hamrén tycktes inte förstå sprängkraften i vad han precis sagt. Det gjorde Richt. När följdfrågorna haglade och Hamrén parerade bäst han kunde stod Richt en bit från podiet. Den som studerade honom såg en plågad man.
- Jag hade förberett honom (Hamrén) för lite. Det var en katastrofal presskonferens. Jag gillar noggranna förberedelser. Det var ett bra exempel på att det inte var så. Det retar mig. Jag kan tänka tillbaka på det och tänka "varför gjorde jag och vi inte så här". Det gäller att kommunicera ordentligt, säger Richt.
Tog rygg på Ljungberg
Som chef för det medialt mest bevakade landslaget går det inte att undvika att synas och höras. Det spelar ingen roll vad du heter. Det ingår i jobbet, men Richt gjorde det inte lättare för sig när han som mästerskapsdebutant i sin chefsroll bokstavligen tog rygg på Fredrik Ljungberg.
Henrik Larsson, Patrik Andersson, Kenneth Andersson hette de lite äldre svenska stjärnorna i EM-truppen 2000.
De klarade sig själva.
Ljungberg, internationellt uppmärksammad för sina insatser i Arsenal, ville gärna ha någon med sig och denne någon blev Richt. Det här var innan tejp, rep, staket eller andra hinder skilde spelare och journalister och fotografer åt. Ljungberg gillade inte klungsamtalen. Folk han inte kände kom för nära och precis som på planen ville han ha koll på vad som fanns bakom honom. Den uppgiften föll på Richt – och vips visste alla vem han var. En och annan utländsk reporter frågade visserligen redan i Oisterwijk och långt senare på andra arenor vem ledaren var som hade en så fin vänsterfot och slog bäst inlägg på träningarna.
Men det är en annan historia.
För sedan kom Zlatan Ibrahimovic med allt vad det innebar. En världsstjärna i laget. Målen, de fenomenala prestationerna, den enorma uppmärksamheten på en spelare – men också konflikter och kontroverser att hantera.
Mycket hamnade i Richts knä.
"Ingen rök utan eld"
Intresset för Ibrahimovic och landslaget växte, mediebevakningen därefter. Men den där gamla idyllen när spelare, ledare och journalister möttes på ett relativt avspänt sätt och med en outtalad ömsesidig respekt i botten fanns inte längre.
Relationen blev i stället rejält ansträngd, emellanåt till och med fientlig. Vissa journalister var genuint illa omtyckta, vissa spelare sågs som skitstövlar av pressen. Richt fick sina slängar av sleven, kallades för vakthund, Zlatans livvakt och det raljerades om honom och ett stängt landslag.
TT: Hur ser du på det?
- Ingen rök utan eld. Jag kanske har bidragit till det, men jag tycker aldrig att vi varit ett stängt landslag. Inom fotbollen är vi internationellt sett ett av de mest öppna landslagen, men det har ingen betydelse när vi jämförs med handbollen och så vidare.
- Vi diskuterar vilka gränser vi har och någon ska till slut säga ja eller nej och jag har väl varit den som har tagit rollen att säga nej. Mitt jobb är ändå i grunden att skydda spelarna på något sätt. Om det är överbeskydd eller inte får andra avgöra. Vi har haft diskussioner om att vi talar inte med vissa journalister, något jag tycker är helt fel, men till slut så blir det individens val. När Zlatan bojkottade Aftonbladet satt jag med honom på podiet några gånger. Han visste inte vem som var från Aftonbladet så jag fick stöta med knäet varje gång. Det var viktigt för honom och jag tyckte att jag gjorde rätt.
Svår nöt att knäcka
- Personligen tar jag inte åt mig av kritiken. Det rinner av mig ganska fort, men det är klart att jag inte är okänslig. Totalt sett står jag för vad jag gör och jag gör fel ibland. Relationen till medierna var nog som sämst under VM 2006. Då vet jag att jag var irriterad många gånger.
TT: Men det är du som ofta har kommit i kläm mellan medier och vissa spelare, eller hur?
- Det är klart man gör. Förhållandet till medierna har varit den svåraste nöten att knäcka. Medierna är viktiga för oss. Vi lever på att bli omskrivna, vare sig det är positivt eller negativt. Balansen är ibland jättesvår och det har varit en hel del saker.
Efter mer än ett kvarts sekel i förbundets tjänst kliver Richt av efter VM.
- Ett beslut som värkt fram under flera år. Det värsta som skulle kunna hända mig är om Håkan (Sjöstrand, förbundets generalsekreterare) skulle säga till mig att "Lasse, det är dags att tänka på refrängen".
- Jag blir 64 i år. I höst börjar en ny tävling som heter Nations League och man vill ju vara med hela cykeln om man gör det. Då är jag 66 om jag skulle gå ett varv till. Då är det bättre att jag släpper det till någon annan.
TT: Hur känns det att lämna över ett så stort och tungt ansvar?
- Det är klart att man vill att det ska fungera på ett jättebra sätt, men det är inte jag som gör det här utan jag är bara en liten del i det hela. Ingen är oersättlig. Stefan Pettersson kommer att ta hand om det på ett jättebra sätt.
Lasse Richt om...
... stunder med landslaget han minns mest och bäst:
- När vi vann med 2–1 mot Turkiet i Istanbul 2001. Den glädjen kanske slår allt. Det hände en sak som jag aldrig kommer att glömma. Jag bröt nyckelbenet på matchvärmningen. Vi spelade fotbollsgolf. Man slog ut varandra och jag gick till final. Mats Olsson, som var medieansvarig då, skulle skoja och tog ett nacksving, men tappade balansen och jag landade på axeln. Det gjorde ont, jag mådde inte bra men bad Anders Valentin (läkaren) att göra precis vad han ville för jag skulle se matchen, hur ont jag än hade. Jag fick först någon spruta och sedan – det här kanske inte tryckbart – ordinerade han mig whisky. Det var smärtstillande helt enkelt. En fascinerande kväll på många sätt och vis.
- 4–4-matchen (Berlin 2012) mot Tyskland är också en sån där otrolig match, matchen mot Argentina (VM 2002) med Anders Svenssons mål sitter på näthinnan, Zlatans mål mot Italien kommer man heller inte att glömma. Playoff mot Italien ligger lite för nära, det har inte riktigt hunnit sjunka in.
... när det sved som värst:
- I EM 2004 hade vi kanske vårt bästa lag. När vi åkte ut mot Holland på straffar, det är den tyngsta förlusten. Det gjorde ont. Jag tog Olof Mellberg förbi den mixade zonen. Han kunde inte, det gick inte. Ibland får man ta såna beslut. Om någon var förtvivlad så var det han. Jag fick hämta honom även till middagen.
... den politiska stormen som revs upp i Saudiarabien 2006 där kvinnor inte fick se landskampen:
- Där blev det mycket fel. Vi hade ingen medieansvarig på plats. Det var lite av en budgetresa. Efter det tog vi ett beslut att sånt här får inte ske. Sedan dess har jag eller någon motsvarighet varit med. Det är nog det största politiska jag varit med om. Sedan har vi fått kritik för att vi åkt till Abu Dhabi och några andra ställen. Vi diskuterar de här frågorna mycket. Ska vi vara den som går i bräschen för att bojkotta? Nej, det ska vi inte. Det är i alla fall min absoluta uppfattning. Jag tror att det är bättre att visa sig och tycka lite mer. Vi har blivit modigare där och tagit ställning. Vi skyddade oss ofta med att det inte fanns några FN-sanktioner eller att Fifa inte hade några invändningar. Det var det generella svaret och det var förstås inte så bra när man ser på det i efterhand.
... mötet med Iran och kravet på en damlandskamp:
- Det var en trovärdighetsfråga och den var otroligt viktig. Den öppnade också dörren för iransk damfotboll. Vi fick två fantastiska matcher.
... relationen till Zlatan Ibrahimovic:
- Den har växt fram efterhand. Från början var den inget särskilt, men med tiden kom vi närmare och närmare varandra. Han pratar med mig om de flesta frågor. Jag har väl varit något slags bollplank. Vi pratar mycket men egentligen inte om privata saker, mer på en professionell nivå. Vi har fortfarande en bra och nära kontakt. Han är speciell för mig. Många spelare har jag varit väldigt nära och haft en bra relation med men med Zlatan är det annorlunda. Delvis för att jag har varit tvungen att lägga ned mycket tid på honom. Det är inget negativt, men behovet var sådant.
Fakta: Lasse Richt
Född: 4 november 1954.
Uppväxt i: Rimforsa, Östergötland.
Bor: Södermalm, Stockholm.
Klubbar som spelare: Rimforsa, Derby, Sandviken, Stockholms Universitets Studenters IF. Han har spelat i samtliga divisioner från allsvenskan till division 6.
Aktuell: Slutar som landslagschef efter VM.