Det var bokat för hockeyfest i Canada hockey place i morgon. Kanada gjorde sitt jobb och körde över Ryssland i en märkligt ojämn match. Återstod för regerande olympiska mästarlaget att göra sitt mot Slovakien, men det gick inte alls. Tre Kronor visste mycket väl hur motståndet skulle uppträda - tätt, trångt och traditionellt tjeckiskt med offensiv fokus på omställningar och spel i numerärt överläge – men gick i fällan ändå. Inte bara en utan fyra gånger och då hjälper inte tre egna mål ett dugg.

Förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson var inne på det själv efter matchen. Effektiviteten var för dålig och låt mig exemplifiera: Tre Kronor sköt 29 skott (tre mål), Slovakien 14 (fyra mål) och statistiken från den andra perioden är ännu tydligare – slovakerna gjorde tre mål på fyra skott.

Men siffror är inte hela förklaringen till att OS tog slut alldeles för tidigt. En hel del spelare har underpresterat i hela turneringen (Peter Forsberg, Henrik Zetterberg, Patric Hörnqvist, Mattias Weinhandl) och andra har inte riktigt fått chansen på grund av tafflig coachning.

Johan Franzén mådde mycket bättre varje gång han fick spela jämte Henrik Zetterberg, men det var tyvärr inte så ofta och Peter Forsberg och bröderna Sedin (väldigt lite speltid i morse!) såg riktigt intressanta ut i det enda byte de gjorde tillsammans mot Slovakien.

Bengt-Åke Gustafsson höll sig för länge till grunduppställningen och när han till slut vaskade om ordentligt så gjorde han det för sent och utan att riktigt veta vad han satte ihop. Till skillnad mot tillexempel Kanadas coach Mike Babcock experimenterade den svenske förbundskaptenen ingenting under gruppspelet utan rullade på fyra alltid likadana femmor match in match ut.

Det funkade i Turin, men inte Vancouver och bye, bye Tre Kronor för den här gången.

Lite om fortsättningen av turneringen. Jag satt på läktaren i natt och såg ett beslutsamt Kanada köra över Ryssland ackompanjerade av 19 000 tokiga som hade åsikter om hart när varenda situation där ute på isen. Särskilt de där tveksamma, svåra, tuffa som kan förändra och avgöra matcher. Det finns inte en domare född som klarar det trycket. Marcus Vinnerborg och amerikanen Dennis LarRue gjorde det tillexempel inte.

Kanada skall bara vinna det här OS-guldet och har ett tungt, ambitiöst och hänsynslöst lag som kommer att göra det också. Det finns egentligen inga svagheter i truppen och måste jag leta så hittar jag en, möjligen två – elake jätten Chris Pronger ser trög och stabbig ut och målvakten Robert Luongo viker ner sig när det drar ihop sig, åtminstone påstår de kanadensiska kollegorna det. Å andra sidan heter side-kicken Martin Broduer och han har i många år visat hur bra han trivs under press.

Trycket, inte bara i hallen utan från hela nationen, blir förstås en faktor som kan hjälpa, men också stjälpa det kanadensiska laget.

Trots det slår jag fast: det går inte att slå Kanada i Canada hockey place, inte i den här turneringen.