Anja hade startnummer nio - men det gick inte tillräckligt fort. Första åket håller fortfarande på och just nu ligger hon utanför topp tio.

Andra åket startar 22.15.

Mer text kommer

Inför första åket:

– Jag har varit i storform, men inte fått den utdelning jag snuddat vid, säger Anja.

Med minst lilla flyt hade hon redan passerat Janica Kostelic som OS-historiens mesta medaljvinnare på den alpina damsidan. Men efter det missade silvret i störtloppet och den förargliga missräkningen i super-G måste Anja kliva upp på pallen i storslalom eller slalom för att bli ensam om sju medaljer.

– Jag har tränat storslalom i två dagar och tajmingen blir allt bättre, berättade Anja på presskonferensen i måndags.

– Det är svårt att säga hur mycket blödningen i vaden hämmar min åkning. Mentalt har jag bestämt mig för att formen är bra och även om benet inte är hundra lägger jag ingen mer energi på det.

Skadeproblemet gör att Anja inför storslalomen förbereder sig på ett grundligare sätt än vanligt. Hon åker upp tidigare på morgonen för att hinna göra två-tre extra åk och verkligen få igång cirkulationen i underbenet.

– Sedan försöker jag släppa det, för att bara fokusera på tekniken och att memorera banan, fortsatte Anja.

Det dröjde ett par dagar innan hon till fullo insåg vilken uppståndelse bragdbronset i superkombination hade utlöst hemma i Sverige.

– Jag tyckte det var surt att förlora silverchansen i störtloppet och inte få något riktigt guldläge i superkombinationen, förklarade Anja.

– Men sedan har jag fått så otroligt mycket uppskattning för bronset, att jag delvis tänkt om och sett det positiva i att över huvud taget kunna åka skidor efter kraschen i störtloppet.

Hon ville under presskonferensen inte närmare gå in på vad som hände minuterna före starten av super G-tävlingen. Uppenbarligen finns det en hemlighållen förklaring till varför känslan i Anjas underben försvann efter 20-talet sekunders åkning.

– Det som hände i super G-tävlingen och hela OS tar lång tid att smälta, men jag måste gå vidare och fokusera tankarna på de återstående tävlingarna, förklarade Anja.

– Vad jag gör och vilka beslut jag tar i min åkning är något jag själv bestämmer. Det som är relevant för folk att få reda på svarar jag jättegärna på, men ibland händer det saker som ingen utomstående har med att göra.

Hon antyder att något ödesdigert misstag gjorts i direkt anslutning till super G-starten, men hänger inte ut någon ”skyldig”.

– OS-tävlingarna har varit mentalt svårare än någonsin tidigare och jag vill göra allt för Sverige i försöken att ta fler medaljer. Då måste jag koncentrera all kraft på tävlingarna och koppla bort tankarna på underbenet och det som hänt, slutade Anja.

På frågan om eventuell medaljchans behövdes ingen betänketid:

– Definitivt. Klart jag kan ta medalj, om allt stämmer. Det visade jag i Maribor och det är positivt att jag som förberedelse fått chansen åka några tävlingar på den här snön.

Medalj siktar även Maria Pietilä-Holmner på. Hon är nöjd med uppladdningslägret i Vemdalen, tycker formen är bra och vet vad som krävs för att nå pallen.

– Jag måste våga satsa aggressivt och göra två bra åk. Kapaciteten finns där och det handlar ”bara” om att visa den vid rätt tillfälle, sade Maria.

Det gjorde Anna Ottosson i Turin för fyra år sedan. Maria PH har ett liknande utgångsläge i Vancouver.