Johan smet ifrån vid skidbytet till fristil i skiathlontävlingen och spårade sedan nästan hela återstoden av tävlingen.

Det blev ett perfekt taktiskt läge. Bakom Olsson var frågan vem som skulle satsa på att åka ifatt - och i så fall samtidigt dra med Petter Northug till en given spurtseger.

Som ett perfekt disciplinerat cykellag kontrollerade svenskarna tävlingen. Marcus Hellner och Anders Södergren bevakade klungan bakom Olsson, höll konkurrenterna inom på förhand bestämda ramar, som fårhundar kontrollerar sin flock.

När rysssen Alexander Legkov till slut spårade upp svensken var Hellner beredd att haka på och i spurten var han i en klass för sig. Att Olsson, så utpumpad han var, lyckades ta bronset var nästan än mer fantastiskt.

Det skulle bli Petter Northugs lopp, men inte heller den här gången lyckades världens bäste skidåkare vinna.

Northug lämnade världsmästerskapet i tjeckiska Liberec med tre guldmedaljer, i skiathlon, stafett och på femmilen med masstart. I alla tre tävlingarna avgjorde han i spurten och han har framstått som oslagbar i dueller man mot man.

Han har inte varit buskablyg heller. Att han inte kom med alls till förra OS, i Turin 2006, svider fortfarande.

- Det kostade Norge minst en guldmedalj, har han sagt till och med här i Whistler.

Den norska stjärnan skulle prövas i den klassiska delen av tävlingen, det visste han. Och nog var det många som försökte hålla en fart, som han inte skulle klara. Tjecken Lukas Bauer var den som jobbade hårdast, schweizaren Dario Cologna och italienaren Giorgio di Centa var också aktiva, liksom flera av tyskarna.

På slutet av den klassiska delen avancerade Johan Olsson ordentligt, föga överraskande, och han hade egna planer.

Johan stack iväg direkt efter skidbytet och fick en lucka omedelbart. Samtidigt tog Marcus Hellner, som också gjort ett väldigt snabbt skidbyte, ledningen i gruppen bakom.

Resten är svensk skidhistoria.