Men kanske hade den bayerske tränaren redan på känn att något stort på gång.

– Jag drack tre weissbier (veteöl) med min bror i går. Första ölen vad god, den andra var godare och den tredje var verkligen god, berättar Pichler med ett stort, lyckligt, leende.

– Så jag sade till min bror att i morgon kommer vi att ha en bra dag. Och det blev det.

Guldfesten började för Pichlers del lite lugnt, med en liten burköl i handen redan i mixade zonen.

– Men det är ju light, skämtade Pichler.

Några fler veteöl kunde han dock inte hoppas på. Just då.

– I kväll ska vi fira med det svenska laget. Men kanske i morgon. Jag måste ju göra det igen före nästa tävling.

TT