– Jaha, nu kan jag det här också, konstaterar Björn Ferry efter att ha vunnit OS-guld.
Att han skulle ha medaljchans var ingen överraskning, men guld ... det kunde ingen tro på. Utom en.
– Det finns kanske 40 som kan vinna, men alla vågar inte försöka, säger den färgstarke västerbottningen.
Han tycker att han lärt sig något nytt just den här dagen, att hantera en situation han aldrig tidigare varit i, inte i så stort sammanhang.
– Men när jag kom till sista skjutningen och inte hade bommat något, då tänkte jag på att jag klarat av själva läget tidigare, när jag vann världscupen i Antholtz, säger han.
Och det är inte själva OS-guldet som är det största för honom.
– Nej, det är att jag klarat av detta, fortsätter han. Jag räknar prestationer som värdefullare än medaljer. Häromdagen sköt jag fullt i väldigt svåra förhållanden, det var egentligen minst lika mycket värt.
Drog ifrån vid sista skjutningen
Ferry drog ifrån efter sista skjutningen, trots en miss. Ledande fransmannen Vincent Jay hade också missat ett skott och de båda hade sällskap på straffrundan.
– Jag såg att han var trött och satsade på att dra ifrån redan där, säger Björn. Jag vet hur tufft det kan vara mentalt att behöva släppa lucka och vara så tagen som han var.
Sedan fortsatte svensken för fullt, utan hänsyn till att ledningen blev så klar.
– Jag tjuvtittade lite mellan skidorna ibland, men jag vände mej aldrig om. Jag var ju också trött och det är viktigt att hålla koncentrationen hela vägen för att inte tappa åkningen.
Över mållinjen gjorde han en segergest som han faktiskt funderat på, men inte bestämt sig för
– Det blev en Björn Lind, säger han om det lyftade benet som påminde om kompisen Linds agerande när denne vann OS 2006.
Han har faktiskt tänkt ut en och annan gest och tycker det är viktigt att också har sådant på lager, även om man inte vinner så ofta.
– Detta är ett steg för mej, anser han, något att gå vidare ifrån. Fast jag har väl inte fattat riktigt än, jag har ju inte haft tid att träffa mej själv efter loppet.
– Jag tror inte att jag fattar det än. Det är en konstig känsla. Jag har ju sett dom som vunnit OS-guld på tv och tyckt att dom uppträtt konstigt, sprungit omkring och så. . . och nu är jag där och det är samma för mig.
Det sedvanliga kaoset med intervjuer i alla former var inget han vantrivdes med. Är det något Björn Ferry kan, förutom skidskytte, så är det att snacka.
– Han är en citatmaskin, säger lagkamraten Carl-Johan Bergman, och lika rolig hela tiden. Det är aldrig en död stund med Björn.
Överlycklig Pichler
Kompisarna har kamperat ihop sedan Wolfgang Pichler blev tränare. Pichler var en av de allra gladaste i går.
– Att för första gången få fram en herrsegrare är riktigt stort, tycker han, men redan när vi började jobba ihop 2002 sa jag att ”här har vi en blivande olympiasegrare”. Ändå, när det väl händer är det fantastiskt.
Ferry bröt nyckelbenet i höstas, missade mycket träning och har fortfarande en stålplatta inopererad i axeln.
– Det är fantastiskt att han har kunnat komma tillbaka på det här viset, kommenterar landslagsläkaren Klas Östberg, men idrottsmän är fantastiska på att komma på alternativa träningsmetoder när dom hindras på ett eller annat sätt. Björn är ett praktexempel på det.