Förlorade med hjärta Silver.
De spelade med hjärtat. De försökte med vilja. Men det räckte inte. – Klart vi är besvikna just nu. Men vi vinner tillsammans och förlorar tillsammans, säger Jonas Källman.
Relaterat
När slutsignalen kom tog det stopp för de svenska spelarna. De blev liggande kvar på golvet, utslagna, besvikna och ledsna. De hade försökt, de hade offrat sig och gett precis allt. Men favoriten Frankrike försvarade sitt OS-guld och Sverige fick för fjärde gången i historien lämna de olympiska spelen med ett silver.
Samtidigt som det franska laget hyllas av publiken försöker Jonas Källman samla ihop resterna av sitt. Den 31-årige kantspelaren klappar om lagkamrater, peppar och bildar en ring. Kim Andersson, som just spelet sin sista landskamp tar ordet, förklarar att de kan känna sig stolta, att de har gjort en fantastiskt insats.
– Så här direkt känns det som vi förlorade guldet. Samtidigt tycker jag att vi gjort något som inte någon trodde på. Klart man känner sig stolt, säger Källman.
De blågula spelarna stod upp för varandra och var ytterst nära att komma ifatt Frankrike på slutet. Men Sverige kom aldrig närmare än 21–22.
– Vi har kämpat för varandra in i det sista. Det här kan ingen ta ifrån oss. Men vi var ju så nära, fortsätter 31-årige Källman.
Förbundskapten Ola Lindgren är inne på samma linje som Källman.
– Vi försvarade oss bra, men vi fick ingenting gratis. Vi fick slita hårt, men vi fajtades i 60 minuter, menar Lindgren som tycker att alla spelarna visat upp ett stort hjärta. Men precis som för spelarna var det för tidigt att prata om glädje.
– När du väl får vara med och spela de stora finalerna vill du vinna, säger Lindgren som nu har fyra raka OS-finaler som slutat med förlust. Tre som spelare och nu även ett som tränare.
Är det en förbannelse?
– Nej, det tycker jag inte. Det här laget har haft helt andra förutsättningar och kämpat i motgång under många år. De har tvingast gå en annan väg än vad vi gjorde, säger Lindgren.
En av Sveriges bättre spelare i finalen var den förre Sävehofspelaren Jonas Larholm. Precis som målvakten Johan Sjöstrand pratade han om att man i slutändan ändå är ganska nöjd. Men det tar nog ett tag till.
– Det känns som att jag har vunnit ett silver, men jag har fortfarande förlorat en match. Jag är nog glad om ett par timmar. Det var fantastiskt kul och något som man kanske aldrig får uppleva en gång till i livet.
