Damlandslaget har lämnat 4–4–2-systemet med två anfallare för att i stället låta Schelin vara ensam på topp och få större bredd och tyngd i mittfältet. Kvartsfinalförlusten mot Frankrike i OS blev det dock en upprepning på hur det sett ut allt för ofta under året.

När Sverige kommer till anfall har man stora problem att hitta rätt med insticken och löpbollarna på Schelin. Hon är också tydlig i sin kritik efteråt där Schelin menar att som anfallare blir hon alldeles för ensam.

– Det har jag känt de sista matcherna. Det blir väldigt tydligt när vi blir tillbakatryckta, då blir man väldigt ensam och det är en jätteskillnad från VM förra året då man var två och kunde göra något ihop, säger hon.

Bara en vinst

Förutom OS där Sverige till slut bara vann en match, premiären mot på pappret spelens absolut sämsta lag Sydafrika, hade man också stora problem i Algarve cup att få spelsystemet att fungera mot nationer som USA och Tyskland.

– Jag älskar att spela det här systemet men med lite folk med i anfallet. Det handlar om att komma upp högre upp i plan så att passningen på djupet eller på kanten inte blir så lättläst.

Förbundskapten Thomas Dennerby erkänner också att det är ett problem:

– En liten sak i vårt anfallsspel som inte fungerat är den sista avgörande passningen på sista tredjedelen av spelplanen.

Kan fortsätta

TT: Ska du fortsätta med det här spelsystemet som arbetsidé?

– Oj, vi tror på det här men det är något vi ska utvärdera.

TT: Men sista avgörande passningen försvåras ju om det bara finns ett forwardsalternativ?

– Meningen är att vi ska komma in med att Sofia Jakobsson ska kunna hota på djupled, ungefär som när Therese Sjögran har spelat.

Schelin hade dock betyget klart.

– Det känns jäkligt sunkigt att förlora på två "returer".