OS? Är det värt det?

Italiens premiärminister Mario Monti ställer inte upp med statliga garantier för Roms OS-ansökan till 2020. Han vill inte riskera skattebetalarnas pengar i ett kärvt ekonomiskt läge.

Madrid har dock stöd från sin regering. Trots att landet har fått EU-lån på över 100 miljarder euro.

Den grekiska ekonomin var inte bra före OS 2004. Den blev ännu sämre efter. Det är inte speciellt ovanligt eller oväntat. Så varför är då ett olympiskt spel så attraktivt?

Prestige kanske.

- Prestige går inte att äta, säger friidrottstränaren Dimitris Kyteas.

Han är pensionär och måste sälja sin motorcykel för att få den privata ekonomin att gå ihop, för att kunna hjälpa sina arbetslösa barn och för att kunna ge stavhopparen Kostas Filippidis den hjälp han behöver för att förbereda sig inför OS i London.

Dimitris Kyteas är less och trött på politiker och ett samhälle han tycker är korrupt och där de som bestämmer bara är "lazy, lying, thieves". Han röstade på Antonio Samaras, Ny demokrati. Och förklarar varför:

- Många säger i dag att det var bättre med diktatur, bättre med piska. Jag tycker inte så, men jag vill ha någon med ögon.

Han skakar på huvudet och nickar sen bortåt:

- Nu ska Kostas hoppa.

Det är april och vi befinner oss i Atens motsvarighet till Friidrottens hus. Det byggdes 1982, långt före Aten-OS, men ligger på det olympiska området. Väggarna pryds fortfarande av bonader med olympiska ringar från 2004.

Stavhopparen Filippidis gör OS-debut om några veckor. Han är en av 105 greker som ska tävla i London. Det har varit en ekonomiskt jobbig tid och Kostas har flyttat hem till sin pappas hus för att spara pengar. Ett flertal träningsläger och tävlingar har ställts in.

- Klart jag påverkas mycket av den här situationen, men vi måste gå vidare. Vi har ett mål och får lösa problemen längs vägen. När löner och pensioner sänks påverkas ju hela familjen, alla lider.

Eller alla, förresten?

- Någon får betala för det som händer, och nån annan blir rikare. Omöjligt att alla är förlorare, säger Kostas Filippidis och tar sats igen.

Han har en olympisk dröm och hoppas vara som bäst i Rio 2016. Då är han 30 och förhoppningsvis på toppen av sin förmåga.

När han landar i stavhoppsmattan står dammet som en fontän i ljuset ifrån fönstret. Enligt Dimitris Kyteas finns inte ekonomi att städa, eller renovera. Därför står det två gigantiska kar mitt på löparbanorna för att ta hand om regnvattnet när taket inte räcker till.

Alla sparar. På allt.

I närheten ligger också Olympia-stadion – som i dag används av fotbollslagen Panathinaikos och AEK Athen – samt basketstadion, simstadion och velodromen. Allt placerat i en tämligen öde men stor olympisk park. En ensam rullskridskoåkare möter ett par cyklister och några barn som sparkar en boll under de gigantiska bågarna, som likt ett stålskellett skänker lite skugga i solen.

Olympiastadion, påkostad och omdiskuterad innan OS 2004, fortfarande vacker på håll. Rostig och sjaskig när du kommer den in på livet. Den ägs av staden Aten. Men:

- Ska stadion hållas i skick är det upp till oss eller AEK, säger Andreas Droukopoulos, presschef i Panathinaikos.

Dessa anläggningar förfaller, men används. Det är annorlunda nere vid havet.

Till hamnen tar du dig enklast med tunnelbanan. Den och motorvägen från flygplatsen var en del av den infrastruktursatsning staden gjorde i samband med OS. De har onekligen varit viktiga för att förbättra den dagliga kommunikationen. På det viset var OS i alla fall bra, menar en del.

Via ett byte tar vi oss från Olympiastadion till stationen innan Pireus, Neo Faliro, och längs den vägen passerar vi mängder av skyltar med texten: Uthyres.

Vi promenerar bort till Beachvolleystadion. Det svenska paret Björn Berg och Simon Dahl spelade där premiärdagen. Nybyggd med utsikt över en blå bukt där yachterna ligger likt hyreshus. Då.

Nu: öde med stängsel runt, strålkastarna står som döda träd och ljung som växer i den dyrt importerade sanden. Under läktaren i ett rum hänger fortfarande spelschemat från OS och på golvet ligger datorer övergivna.

Som om den olympiska festen bara tagit sitt pick och pack efter avslutningen för att dra vidare till Peking. Vi skickar en räkning!

Inför Aten-OS skulle det finnas en plan för alla nybyggda arenor. Direkt efter spelen sa Christos Chatziemmanouil, då chef för det statliga holdingbolag som hade i uppgift försöka få arenorna att gå med vinst efter OS, till nyhetsbyrån AFP:

- Om vi behåller arenorna i sin olympiska (idrotts-) funktion kommer de att blöda ekonomiskt. Om vi förvandlar dem till köpcentrum förlorar de sin status.

Ingen visste ens hur stora driftskostnaderna skulle bli.

I vintras, åtta år senare, förklarade presidenten för den grekiska olympiska kommittén, Spyros Capralow, i en intervju på den egna hemsidan:

- Det är väl ingen hemlighet att en del av arenorna behöver användas för andra ändamål än de var byggda för. Vi kan inte fortsätta betala och behålla anläggningar för sporter som inte är populära i Grekland. Därför tycker jag de ska förvandlas till något som inte har med sport att göra.

Det är lätt att vara efterklok, men kanske kan det vara värt att lära sig. Maria, en kvinna som löptränar i det olympiska området nere vid havet, svarar motvilligt på frågor om OS och på något sätt personifierar hon de flestas syn på spelen.

- Det var bra för turisterna, men inte för Grekland. Det bara kostade.

Hur låter det i London?

- Vi har självklart tittat på hur det gick i Grekland och deras problem med arenorna. Men man får inte glömma att de vann så mycket annat, som vägar, en ny flygplats och en fantastisk tunnelbana. De investeringar vi gjort kan vi försvara och det är viktigt.

Orden är Paul Deightons, vd för Locog (Londons organisationskommitté).

Från 23:e våningen i Barclay-skrapan på nyriks-hippa Canary wharf är utsikten över London-OS epicentrum utmärkt och det är inte särskilt svårt att lista ut varför Locog har valt att lägga sitt högkvarter just här.

- Nyckeln i hela projektet är att investeringarna skall vara långsiktiga och allt vi byggt kommer att användas efter OS, konstaterar Deighton.

Varför London, en av världens mest besökta turiststäder, har valt att arrangera ett olympiskt spel är något av ett mysterium. Stan har ju redan allt och behöver ingen ytterligare marknadsföring. Plus kostnaderna.

- Idrott är en viktig del av den här nationen, så där finns det en koppling. Och så vill vi bjuda på något som inspirerar nästa generations idrottsmän och -kvinnor, säger Paul Deighton och ger sig in i ett resonemang som liknar Atens för åtta år sedan.

Ett OS handlar inte bara om kronor, ören och en drygt två veckor lång idrottsfest. Arvet är minst lika viktigt, om inte viktigare, och just i exemplet London kommer det att bli påfallande, försäkrar han.

När London sökte och fick OS (2007) beräknades den totala kostnaden för arrangemanget till 28 miljarder svenska kronor (2,4 miljarder pund). Med åren har budgeten, precis som i Aten, skenat och beräknas landa på 128 miljarder. Sky Sport uppskattar till och med att den totala kostnaden, inklusive investeringarna i lokaltrafiken, kommer att landa på 278 miljarder.

- Vår bid-budget var för låg, projektet var större än vi trott. Men vi har kostnaderna under kontroll och skattebetalarna kommer inte att få betala för något som vi inte har täckning för, lovar Paul Deighton med eftertryck.

Skeptiker, som nätverket Games monitors Julian Cheyne, tror inte alls på de ekonomiska kalkylerna utan utgår från att kostnaderna kommer att öka när London-OS summeras – kanske med så mycket som 23 miljarder.

Locog-högkvarteret är med bara några dagar kvar till invigningen inte särskilt lyhört för den typen av argument. Eftertanke har aldrig varit en olympisk arrangörsdygd och just det kan vara en förklaring till att spelen bara blir snabbare, högre, starkare – ur alla aspekter och inte bara av godo.

Efter spelen i Aten delades bostäderna i de aktivas olympiska by framför allt ut till industriarbetare med många barn. Det var så det var tänkt före OS, och så blev det. Standarden och kvaliteten på husen varierar. De som byggdes först, i norr, är bättre än husen i söder. Det blev bråttom på slutet.

Prästen Sokrates Papageorgiou i den lilla grekisk-ortodoxa kyrkan mitt i byn säger ändå att det var många löften som aldrig infriades.

Något kulturcenter byggdes aldrig, kommunikationerna är dåliga, affärerna klarar sig inte på grund av den höga hyran, ljusen fungerar inte alltid och arbetsförmedlingen som skulle flytta in nere vid ingång A kom aldrig. De anställda ville inte jobba så långt utanför centrala Aten.

- Jag brukar säga att det inte är något Eldorado direkt.

Sokrates Papageorgiou står i dag mitt i den ekonomiska krisen. Arbetslösheten i den före detta olympiska byn är 40 procent och dagligen tvingas kyrkan dela ut matpaket till familjer som har svårt med försörjningen, och dagligen pratar prästen med fordringsägare för att försöka få till avbetalningsplaner för de ekonomiskt drabbade.

När nöden är så påtaglig, så vardaglig, vad har då idrotten och ett olympiskt spel för värde? Sokrates Papageorgiou säger att människorna var väldigt stolta 2004.

- Vi förstod att vi skulle få betala för det, och vi har betalat mycket. Bara OS-byn kostade tre, eller fyra gånger mer än sagt. Det var korrupt. Det är så. Och i Grekland är det enklare att det blir så. Jag vet inte om vi hade kunnat göra något annorlunda, alla vill ha de lätta pengarna. De lätta pengarna smakar bäst.

Men var det värt det?

- Ja, även om vi måste betala mycket för det… titta här, säger Sokrates, byter ämne och visar upp en packad matpåse med kondenserad mjölk, skorpor, pasta och ris.

- Hur ska det här räcka till en familj i ett par dagar?

Thomas Björklund