Nye kaptenen vill inte stå i centrum

Hoppryttarnas färske boss är nummer fyra på listan över halländska förbundskaptener som under året basat eller basar för ett landslag. Efter Andersson, pingisens Ulf ”Tickan” Carlsson och handbollens Ola Lindgren kom Ankarcrona.

Så frågan måste ställas:

TT: Vad är det i den halländska myllan som gör att den ständigt får fram förbundskaptener?

- Det är verkligen en bra fråga. Jag känner inte riktigt att jag sällar mig till skaran än, men det är roligt. Det hade varit kul att träffa dem någon gång och höra om deras resa. Där har man mycket att lära, kan jag tänka mig, säger Ankarcrona.

Stark, tydlig och kunnig

Han är färsk på nya jobbet, tillträdde för tre veckor sedan. Efter den karismatiske, frispråkige och framgångsrike Sylve Söderstrand kommer – vi bortser från Ragnar Bengtssons korta tid på jobbet mellan maj och oktober – ja, vem?

Landslagsryttaren Malin Baryard Johnsson ger sin bild:

- Henrik känns väldigt trygg i sin roll. Jag känner honom sedan tidigare och det är en väldigt bra kille. Han är stark, tydlig och väldigt kunnig.

- Det är starka ledare från Halmstad, tydligen.

Stormen kring Söderstrand i våras fick landslagsryttarna att vända sig mot sitt eget förbund och Sveriges olympiska kommitté att anställa honom som olympisk coach över OS. I processen av hitta ersättaren lyssnade förbundet på elitryttarnas önskemål.

Inte stå i centrum

I korta drag någon som vet vad det handlar om, som kan branschen, en lagbyggare som fullt ut förstår att det är en individuell sport.

Henrik Ankarcrona om sina ledaregenskaper:

- Jag är lugn och har inte så mycket behov av att stå i centrum. Jag tror att jag är bra på kommunikation och få folk att slappna av. Jag är ingen som pekar med hela handen om det inte behövs och jag tror inte att det behövs.

TT: Men du gör det om det behövs?

- Det måste jag göra.

Han är själv tävlingsryttare, rider varje dag och förbundskaptensjobbet ser han som en "kul utmaning". För att det verkligen ska bli roligt på jobbet framöver behöver han mer än skickliga, motiverade ryttare. Det är inget problem i svensk hoppsport. Det är värre med kusarna.

Fokus på hästar

- Vi har topp och vi har bredd, men vi är fortfarande sköra eftersom hästarna inte finns där. Det absolut vikigaste arbetet är hästrekrytering, hästrekrytering och hästrekrytering, säger han.

- Vi kommer att börja ett projekt där vi ser över hela unghästbiten vad gäller tävlingar och utbildning. Vi har jättefina unghästar, jättefina tävlingar men det gäller att vi scoutar väl och kontaktar ägare som tror att "min häst får ändå inte chansen, så jag kan lika gärna sälja den". I stället ska de få reda på att vi är intresserade och att det kommer ett mästerskap där hästen har en chans att få vara med.

Och så sticker han ut hakan inför EM i Göteborg i augusti.

- Jag hoppas att vi har hästar och är så förberedda att vi kan ta en lagmedalj redan under 2017.