Riski värvades alltså till IFK Göteborg sommaren 2015 med det otacksamma uppdraget att ersätta Lasse Vibe som just sålts till Brentford. Han gjorde ingen större succé, och i november lämnade Riski Kamratgården igen.
Sedan dess är vi nog ganska få här i Göteborg som ägnat den sympatiske finländaren en tanke, men på tisdagen dök hans nuna upp lite här och var. Anledningen: Riku Riski nobbade spel i finska landslaget under lägret i Qatar, och missar därmed bland annat matchen mot Sverige. Han gör det för att lägret förlagts just till Qatar, och utan att gå in på detaljer säger Riski att ”mitt beslut fattades av etiska skäl och bygger på värderingar som är viktiga för mig”.
Wow, säger jag.
LÄS MER:Riku Riski vill inte spela i Qatar – av etiska skäl
För det är sannerligen inte ofta vi ser enskilda idrottsmän göra den typen av markeringar – särskilt inte de som spelar i de stora lagsporterna. Hans beslut är inte särskilt svårt att begripa eller försvara. Rapporterna om hur Qatar behandlar sina gästarbetare är skrämmande. Enligt rapporter har över 1 000 personer dött under de slavliknande förhållandena, och dessutom är Qatar ett land som inte är särskilt intresserat av mänskliga rättigheter i allmänhet.
”Framförallt är det avsaknaden av ett demokratiskt system, brister beträffande rättigheterna för utländsk arbetskraft, diskriminering av kvinnor samt frånvaron av ett fungerande civilt samhälle som gör att situationen för mänskliga rättigheter i landet fortsatt är bekymmersam”, skriver Utrikesdepartementet i en rapport.
Lägg till det de mycket starka misstankarna om att Qatar mutade till sig fotbolls-VM och det blir minst sagt svårt att motivera varför Finland, eller Sverige, ska åka dit på träningsläger.
Ändå gör de det. Svenska fotbollförbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand menar att det är bättre att åka dit, och försöka påverka, än att stanna hemma. Jag tror han har fel. Jag tror att varje besök från länder som Sverige – som är världsberömt för sin utvecklade demokrati, frihet och jämställdhet – tolkas som ett godkännande av Qatar, som en fjäder i hatten i den stenrika nationens ständigt pågående PR-arbete.
Uppenbarligen har Riku Riski samma syn. Och uppenbarligen har han resonerat med sig själv och kommit fram till att: Nej. Jag kan inte göra det här.
Då är det bara att lyfta på hatten. För det är som sagt på gränsen till unikt att en fotbollsspelare gör en sådan markering. Riku Riski är från och med nu en av mina absoluta favoritspelare.
Därmed inte sagt att man kan begära att alla ska göra likadant. Det kan aldrig bli ett krav att enskilda idrottsmän ska göra politiska markeringar om de inte vill. Det måste komma inifrån dem själva och kan inte påtvingas. Ändå blir jag lite deprimerad när jag läser om den finske lagkaptenen Tim Sparvs syn på det hela: ”Som spelare är man ett får. Man går dit man blir tillsagd att gå.”
Ett sorgligt uttalande.
Men enskilda idrottare åsido – framför allt bör alla som bryr sig sätta ännu hårdare press på det Svenska fotbollförbundet att ta ett större ansvar i såna här frågor. Det håller liksom inte att peka på hur fantastiska ”de sportsliga förutsättningarna” är i Qatar. Inte när de gästarbetare som skapar dessa förutsättningarna dör. Och det hjälper inte att den svenska delegationen lovar att ha ”kritiska diskussioner” med arrangörerna i Qatar. För den bild som VM-värdarna kommer att kabla ut av mötet blir såklart en där svenskar och qatarier tar i hand. Och PR-poängen fortsätter att ticka in.
Om fyra år är det VM i Qatar. Fler människor kommer att dö innan dess. Riku Riski tycker inte att det är ok.
Han vägrar vara ett får.
Det hedrar honom.
