Inklämt mellan en massagebänk och ett omklädningsrum sitter Häckens ledarstab i sitt lilla kontor. Där inne har de lyckats knö in ett par skrivbord, ett pyttelitet köksbord, några stolar, en dator för videoredigering och möjlighet att byta om. Intill Gerhardssons krokar har någon hängt upp en gammal bild på en pop- och schlagersångare, numera i övre medelåldern, och skrivit Peter Skifs.
–Det var väl någon som tyckte det var kul. Min mamma skulle nog bli glad, hon tycker Björn Skifs är snygg, säger Gerhardsson lite trött, men med ett leende.
Det är sånt man får leva med.
Han trivs och säger, utan omsvep, efter dryga 20 år som ledare inom fotbollen:
–Jag har jobbat i många konstellationer, men aldrig varit i en starkare ledargrupp. Då pratar jag inte bara om bra människor, utan också nyfikna och sugna på utveckling. Vi har väldigt kul.
Alla sex i ledargruppen talar om nyfikenhet, drivet att utveckla, förbättra och att jobba med detaljer. Målvaktstränaren Mats Johansson säger att det ibland nästan blir löjligt.
–Men det ger resultat.
Peter Gerhardsson tycker om att vara ledare. Kanske kommer det från pappa som var ordförande i Uppsala IF, tränare, bingoutropare, höll tal och spelade piano på julfester. Sonen tog tidigt ansvar för roliga timmen i skolan.
– Jag tog på mig att sätta upp pjäser och spåna fram idéer när ingen annan ville.
Han har aldrig haft tråkigt, säger han. Jo, kanske när han sorterade fakturor på Metro i början på 80-talet, men då hade han precis kommit till Hammarby, så det spelade ingen roll.
Det var först på GIH, då man både kunde läsa ämnet fotboll och utbilda sig till gymnastiklärare, som han beslöt att bli tränare.
Efter spelarkarriär och utbildning började Peter Gerhardsson på fotbollsgymnasiet i Uppsala och jobbade samtidigt som klubbtränare. Eleverna på gymnasiet fick fungera som testpiloter för mer eller mindre avancerade idéer som oftast handlade om spelförståelse. Det fanns ingen litteratur i ämnet. Gerhardsson och kollegan Magnus Wikman sökte och fann svaren hos handbollen och i jugoslaviska teknikböcker.
–Vi hittade övningar i motlägg och närkamper och körde bicykleta på tjocka mattor. Vi hade fantastiskt kul.
Dummaste övningen ni provade?
–Det handlade om speluppfattning. Vi tejpade fast såna här platta konor i ansiktet på eleverna och så fick de spela fotboll på det viset. De såg ju inte vad som hände, men vi skrattade. Kanske var det lite farligt.
Den övningen stannade vid årskurs ett.
Nyfikenheten finns kvar.
–Du blir aldrig fullärd. Man är ju olika som människor, jag är nyfiken, det måste ske saker i mitt liv och det här yrket passar mig väldigt bra. Matcherna som kommer hela tiden och som jag haft med mig sen jag var sju år är ett riktigt adrenalinpåslag.
Han trodde tränaryrket skulle vara enkelt. Han hade ju spelat själv. Det fanns mer att lära än Peter Gerhardsson förstått. Ledarskapsböcker i alla former blev tidigt en del av kvällslektyren.
Bakgrunden som spelare är en tillgång han utnyttjar.
–Du förstår gruppdynamiken, relationerna mellan spelarna, hur de fungerar i olika situationer.
Utveckla, exempel?
–När jag spelade ville jag alltid att mina kompisar, Peppe Holmberg och Uffe Eriksson, skulle vara med. Sen ville jag också spela med dem som gjorde mig bra. Det är en viktig del att man har en känsla för varandra när man spelar matcher, det är roligare att spela med de man umgås med.
Tänker du i sådana termer när du tar ut laget?
–Det är inte avgörande, men det kan finnas med i diskussionerna när det är tajt och tufft.
Mod är en annan egenskap han värdesätter. Det kan stå för mycket. Förtroende för sina lagkamrater, att alla gör sitt jobb. Eller – apropå en anonym enkät i U21-landslaget – att våga stå för sina åsikter.
–Det pratar vi mycket om och uppmuntrar.
Och att spelaren ska våga tro och lita på sig själv. Det finns de som är bra på träning, men inte får ut sin kapacitet i match.
Först och främst handlar det om att få spelaren att själv komma till insikt.
–Jag frontar de här spelarna tydligt: det jag ser på träning är bra, men du måste få ut det under match. Han vet att jag vet. Hur gör vi nu?
Elitidrotten blir allt tuffare och det finns inte mycket marginal att tvivla på sin egen förmåga. Ibland löser det sig, ibland inte. I Häcken finns en mental rådgivare, Rasmus Thornberg. Han hjälper spelare vid behov, och finns då och då med när det är träning. Däremot har han inte några gruppmöten.
–Det behövs inte. Peter, Christian och de andra klarar det så bra själva. De kan så mycket, säger Thornberg.
Christian Lundström, med titeln assisterande, har precis gått färdigt det fjärde steget i tränarutbildningen. Han har ett år kvar av sin anställning i Häcken men har ingen brådska att själv bli huvudtränare.
–Nån gång gör jag säkert det. Nu trivs jag bra här och assisterande tränare är inte samma sak som det var förr.
För Peter Gerhardsson är läget detsamma. En säsong återstår innan anställningen tar slut men en klubbledning som gärna ser att han stannar länge till på Hisingen. Själv vet Gerhardsson från Uppsala inte riktigt vad han vill, mer än att leva i nuet. Det finns inga konkreta anbud
–Nu njuter jag bara varje dag. Det är fantastiskt kul att vara med i toppen och jobba med alla jag har runt omkring mig. När man sitter i det där lilla rummet, med känslan i gruppen, den är optimal som det är nu.
Peter Gerhardsson
Född: 22 augusti 1959 i Uppsala
Familj: Sambo med Linda. Två vuxna barn, Andreas och Emma. Mamma Hjördis finns i Uppsala.
Spelarkarriär: Upsala IF (1967–77), Hammarby IF (1978–87), Vasalunds IF (1988–90), Enköpings SK (1991–92). Främsta meriten är att han avgjorde mot IFK Göteborg i första SM-finalen 1982, sedan blev Hammarby tvåa och fick stora silver. Tre OS-landskamper.
Tränarkarriär: Upsala IF 1993–95, BKV Norrtälje 1996, Bälinges damlag 1997–98, Enköping (assisterande) 2000–03, Helsingborgs IF (assisterande) 2005–08, Häcken från 2009. Pojk- och U21-landslag 2002–04.
Utbildning: Polishögskolan och GIH (Gymnastik- och idrottshögskolan), plus alla tränarutbildningar.
Leif Moffe Johansson
Lagledare och materialförvaltare
Glädje. När vi reser, har möten, är på läger, matcher och i omklädningsrummet har vi alltid skratt. Det finns mycket kunskap hos gubbarna med Peter och Christian i spetsen. Hela tiden har vi snäppat upp ett steg. Materiellt, spelare, träningsutveckling. Jag tror vi har den bästa ledarsextetten. Vi har måndagsmöten om högt och lågt. I bussen spelar vi ofta gurka, Peter är inte med så ofta, han lyssnar på musik.”
Pontus Ekblom
Fystränare
Öppenhet och dialog. Det är en stark vilja och själv- förtroende i det vi gör. Vi är bra på att ge konstruktiv kritik till varandra, vi jobbar kontinuerligt med att bli bättre. Helheten är en annan sak, allt hänger ihop, skador, träning, fys. Det är Peter som styr, han ska äras, men vi är rätt så bra vi som är runt omkring. Allt är under paraplyet glädje. ”
Christian Lundström
Assisterande tränare
Vi är noggranna och jobbar mycket med detaljer. Det kan vara i passningsspelet, hur vi agerar i varje situation. Sen jobbar vi individuellt med varje spelare, vad behöver just han. Har högt i tak, lyssnar på alla, det är inget ensamrace. Vi försöker i alla lägen stötta spelartruppen, det är den som är viktigast då ska vi ge spelarna de bästa förutsättningar och det är vi ganska skickliga på. ”
Mats Johansson
Målvaktstränare
Jag har varit med sen -80, det finns inga som är mer noggranna med detaljer, kartläggning av motståndare och egna styrkor. Slarvar inte med en millimeter, nästan så det blir löjligt ibland. Alla är så noga med vad de gör och då har jag varit tvungen att hänga med, här går det inte att slarva med en detalj. På det viset har det blivit roligare, och resultaten har kommit.”
Calle Persson
Sjukgymnast
Det finns en öppenhet, ingen är för stolt för att låta någon annan gå in och tycka. Vi är alla individuellt skickliga på våra områden. Peter tar besluten, samtidigt har jag enorm respekt för Peter eftersom han litar på oss som jobbar i andra områden. Det gör att det blir en bra sammanhållning. Vi också ifrågasätter varandra, för det måste man för att utvecklas.”
