"Footballs coming home".
Refrängen i bandet The Lightning Seeds låt "Three Lions" har sjungits, repeterats och uttryckts flitigt i takt med att England gått vidare från både åttondelsfinal och kvartsfinal i fotbolls-VM.
När England på onsdag möter Kroatien i semifinal så är det för första gången sedan 1990 man tagit sig så långt i en VM-turnering.
Redan då var det en fotbollsnation som längtade efter något ännu större.
Landet, självutnämnd uppfinnare av fotbollen som fenomen, har väntat på att VM-bucklan ska "komma hem" ända sedan landets första och enda VM-guld 1966.
Ett guld som kom på hemmaplan och som har format engelsk landslagsfotboll och dess ambitioner sedan dess.
"Mycket inspiration"
En av hjältarna då, Geoff Hurst, tror att det lag som förbundskapten Gareth Southgate fått ihop i år kan bli lika historiskt.
- Det ger så mycket inspiration. Uppenbarligen har det gått lång tid sedan England gjort bra ifrån sig i ett mästerskap. Jag är stolt över att göra de tidigare spelarna stolta och jag är säker på att det vi gör väcker minnen för dem, säger lagkaptenen Harry Kane, 24, enligt nyhetsbyrån AFP.
Kane menar att laget vill skriva sin egen historia. Han har, på ett sett, redan påbörjat en egen berättelse, på individnivå åtminstone.
Inför semifinalerna leder Tottenhamanfallaren VM:s skytteliga på sex gjorda mål, vilket inte hänt en engelsman sedan Gary Lineker gjorde det 1986.
Hans hattrick mot Panama i gruppspelet var blott det tredje i ett VM av en engelsman. De två andra av Hurst och Lineker.
"Fortsätta köra"
- Många av oss var inte ens födda när det skedde, säger Kane, syftandes på den senaste engelska VM-semifinalen.
- Vi måste bara fortsätta köra. Vi är ett steg närmare den största matchen man kan spela som fotbollsproffs.
Det England gör borta i Ryssland hoppas Kane ska inspirera dagens fotbollsungdomar, likt han och övriga laget inspirerades en gång i tiden.
- Som en spelare vet jag att jag har ett jobb, på och utanför planen, att inspirera. Att inspirera barn som tittar på den här turneringen är fantastiskt då jag var ett av de barnen som växte upp med drömmen att spela i landslaget. Så att vara här, att vara en del av det, gör mig så stolt.
