Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bris kurator Sara André. Bild: Bildbyrån, Anders Ylander.
Bris kurator Sara André. Bild: Bildbyrån, Anders Ylander.

Kuratorn: "Det är fortfarande tabubelagt"

Det finns fortfarande ett tabu om sexuella övergrepp mot barn. Det är de vuxnas ansvar att få bort det, menar Bris kurator Sara André. – Det är ganska uppenbart att vi vuxna inte har skapat tillräckligt bra förutsättningar för att barn ska våga berätta, säger hon.

Förra året tog Bris emot över 700 kontakter från vuxna såväl som barn som berättade om sexuella övergrepp. Långt ifrån alla har en koppling till idrottsvärlden. Men problematiken finns även där. 

LÄS OCKSÅ: Bris vill se större fokus på sexuella övergrepp inom idrotten

– Vi får samtal både från verksamma inom idrottsföreningar, ordförande och så vidare, men framförallt är det ju från barn. Det handlar ofta om skammen, skulden som de känner. Den psykiska ohälsan som de går och bär på utifrån att många faktiskt inte vågar berätta, säger Sara André. 

Det är fortfarande tabubelagt?

– Ja, det är det fortfarande. Och det finns vuxna som faktiskt inte lyssnar. Vi har kontakt med barn som har berättat men som upplever att de inte blev lyssnad på eller att någon la skulden på dem. 

Vad för stöd behöver barn i idrottsvärlden, vad kan man göra inom idrottsvärlden?

– Man behöver jobba jättemycket förebyggande för att skapa den här trygga miljö för barn. Det kan man göra både genom att inkludera barnen kring samtal om andra frågor än just idrotten. Hur bemöter vi varandra? Vad är okej, vad är det inte? Var går mina gränser när det gäller till exempel kroppsberöring? 

– Vuxna behöver dessutom ha mer kunskap om det här för att veta hur de ska agera om det finns en misstanke. Barnen behöver känna att det finns vuxna som ser dem och vågar fråga. För de upplever en del barn att ingen vuxen frågar dem. 

Vad beror det på?

– Man är osäker helt enkelt. Sedan tror jag också att man är lite rädd. Vad händer om någon faktiskt lägger fram någonting som jag känner mig jätteobekväm med? Då kanske man snarare lägger locket på. 

Vad ska man göra om man blivit utsatt eller vet någon som blivit det?

– Det viktiga är att berätta. När något inte känns bra, oavsett vad det är, ska man alltid berätta för en vuxen. Det kan finnas en hotbild, det kan vara så att man har gått med på någonting till en början. Då är det många barn som skuldbelägger sig själva. Men det är viktigt att säga: Det är inte ditt ansvar, det är alltid vuxnas ansvar. De vet när de gör någonting som är olagligt. 

Det talas mest om övergrepp som sker av en ledare mot ett barn. Bris rapport berättar dock att det faktiskt är lika vanligt att ett övergrepp sker av andra barn i samma lag. 

– Man behöver föra upp frågan kring vad som är okej. Det gäller att ta upp exemplen. Många har inte koll på hur lagen ser ut kring exempelvis spridning av bilder. Där behöver barn mer kunskap. Det behöver alla vuxna hjälpa till med, säger Sara André. 

Mest läst