Domarna i VM har fått det hett om öronen när Janne Andersson har visat sina känslor främst efter uteblivna VAR-diskussioner eller i hans ögon felaktiga VAR-beslut. Men att han någon gång under hans långa karriär skulle ha gått för långt tycker han inte.
– Nej, jag har aldrig känt så, säger han med ett leende.
– Sen åker ju förbundskaptener inte upp på läktaren och ofta förstår domarna inte halländska och ibland knappt engelska så det är ganska ofarligt. Jag är ju aldrig arg för att det är roligt utan ofta är det motiverat tycker jag. Sen är jag inte alltid stolt efteråt när jag ser bilderna och jag ser ut som ett monster. Men hellre det än att jag ser död ut och det är mitt sätt att vara.
Du skäller ändå på engelska?
– Jag provar ...
– Sen senast så kunde fjärdedomaren inte ett ord engelska och då blev det jobbigt!
Följer du med i det som skrivs i sociala medier?
– Jag får fråga hur det där fungerar ... vi har ju Staffan och Ester som följer media för oss och kan rapportera om det är något speciellt jag behöver veta. Om någon tycker jag är bra eller dålig är inte av något intresse men sådant som kan påverka mitt jobb eller som är direkt felaktigt vill jag ha reda på. Sen har jag den största respekten för att folk tycker saker och om man inte är beredd på det så ska man inte ha det här jobbet.
– Sen om det ligger någon tidning framme så läser jag den även om jag inte finläser allt och läser alla krönikor. Men min hustru, Ulrika, läser tidningen och kan ibland säga att "nu står det något bra i tidningen" och så är det efter matchen mot Luxemburg ... jag vet ju själv hur matchen var och gör där så gott som jag kan och sen får det bli som det blir. Sen har ni i media och folket synpunkter och det är inga problem att man har för mig. Det hade varit mycket värre om ingen var intresserad, det hade varit mycket värre det.
