Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/15

Lasch vill tillbaka till Götaplatsen: "Det är planen"

Var finns lyckan, frågade Ryan Lasch. Svaret är Göteborg. Och klubben Frölunda.

Vi står på Kungsportsplatsen och spårvagnarna gnisslar förbi tätt intill. En supporter får syn på Ryan Lasch och skiner upp.

”Nice to have you back”, säger han.

”Det är trevligt att vara tillbaka”, svarar Frölundas storvärvning.

För Ryan Lasch har valt bort de stora pengarna i Schweiz och ryska KHL. Han har valt Frölunda, Göteborg och SHL. I tre år framåt, dessutom.

– Jag gillar verkligen det här stället, säger Ryan och skiner upp.

Han utvecklar:

– Göteborg, som stad … wow, hur de stöder hockeyn här! Jag gillar fansen, hur Scandinavium är uppbyggt. Det är en del av det. Det är en lycklighetsnivå. Vi satte oss ner och funderade. Vad skulle jag oss mest lyckliga? Schweiz? KHL? Eller att åka tillbaka till Göteborg? Och då kände vi att det är här vi vill vara.

Även om det gett mer pengar i andra ligor?

– Schweiz var en grym upplevelse, det var inte det. Jag hade kunnat spela där mer – om jag hade velat. Vi vann, så det gjorde upplevelsen bättre. Allt är inte bara pengar, det är det verkligen inte. Visst, det är nice med pengar och karriären varar inte för evigt. Men det kommer inte att övertrumfa lyckan. Vid den här tidpunkten är det ingen stor grej. Vi valde lyckan före pengar. Det var därför jag valde ett långt avtal, för att visa det …

 

Om du ber den store lille spelmakaren att prata om Frölunda är det svårt att få tyst på honom. Och vinnarkulturen som byggts upp under Roger Rönnberg har satt sina spår hos amerikanen.

– Organisationen är kanon i Frölunda. Det är ett fantastiskt ställe att spela hockey på. Och staden är grym att bo i. Jag tycker att det är bra chans att Frölunda kan tävla om guld varje år – och det är en stor faktor. För vinner du ett par gånger så vill du ha mer. Du är fortfarande hungrig på att vinna varje år. Jag har sagt det förr, men det är beroendeframkallande. Det vinner en gång, så vinner du igen … och så inser du hur grymt det är. Jag vill tillbaka dit.

Du vill återuppleva Götaplatsen?

– Ja! Det är planen. Om det finns en möjlighet så …

 

När Joel Lundqvist, bäste polaren i omklädningsrummet, berättade för Lasch om Götaplatsen så var det förstås svårt att föreställa sig folkfesten, det enorma gensvaret från ett hockeygalet Göteborg – och nästan 40 000 människor på plats i ett sjungande folkhav.

– Jag hade bara sett Youtube-klipp och bilder. En gång visade Roger en video i omklädningsrummet. Men att uppleva det live … det är nåt verkligen speciellt. När du upplever det efter att ha sett videon och bilder så är det en helt annan upplevelse.

Gåshud?

– Nä, inte så. Det var ett spännande ögonblick, men det ligger bakom oss nu. Vi gjorde det, du kan ta med dig massor av erfarenhet … men du kan inte leva i det förgångna. Vi går vidare till nästa jobb, nästa sak. Varje år finns det helt nya ansikten, helt nya sätt att ta sig dit.

 

Lasch har en bra säsong i schweiziska NLA bakom sig, alltid som en av topp sex-anfallarna i Bern. Ett lag som oftast lirar inför en fullsatt Post-Finance Arena, nästan med en touch av NHL då det går in över 17 000 …

– Verkligen. Det var nästan 18 000 på läktarna och att komma ut inför dem varje kväll var skönt. Det var nästan som NHL! De älskar hockeyn där. Och jag älskar var Bern var placerat. Det var så lätt att resa. Jag älskar att resa, se nya saker. De kunde vi göra det året. Ena dagen var i Frankrike, den andra i Italien.

Rent hockeymässigt – en utveckling eller ett skär tillbaka?

– Jag tycker att jag utvecklades. Jag spelade bra hockey där. Strukturen och systemet var annorlunda där. Jag spelade mitt spel, men fick inte lika mycket frihet. Men om du vinner den sista matchen för säsongen kan du inte klaga … allt handlar om att vinna!

 

 

Men hockeyn i Sverige lockade till slut mer. Eller ska vi säga att var friheten?

Den återkommer Lasch till, gång på gång.

Även om det var tufft i början med svensk hockey.

– Jag gillar verkligen hockeyn i Sverige. Jag har spelat i Schweiz och i Finland – och jag tycker att SHL är en av de bästa ligorna i Europa. Det är tufft, det är en liga som gör dig ödmjuk. Om du inte jobbar hårt, så får du ingenting. Inga skott. Du rör inte pucken om du inte jobbar hårt.

Var det problemet i Växjö Lakers – att du inte jobbade tillräckligt hårt?

– Haha. Jag tror att det är två helt skilda spelsystem. I Växjö så var det mer tillknäppt, du kunde inte vara dig själv. Här ger Roger Rönnberg mig friheten att vara mig själv. Jag får visa mina styrkor, slå mina passningar och göra utmaningar. Jag får göra misstag. Med den typen av spel får jag mer självförtroende. Så om Roger låter dig vara med i ett sånt system, då kommer du att backchecka. Okej, han ger dig den typen av frihet – men du kommer att spela Frölunda-hockey. Du är utsatt om du inte jobbar hem eller blockar skott – inte bara av Roger, utan av hela laget. Särskilt ledarna, som Joel. Han tillåter inte att nån inte jobbar hem. Det är därför som Frölunda har haft framgång de senaste åren, just tack vare det ledarskapet.

Har Joel nån gång skällt ut dig för en missad hemåkning?

– Haha. Nä, jag tror inte det. Inte vad jag kan minnas i alla fall. I vanliga fall så är ”Rosie” (Mats Rosseli Olsen) så snabb, så han är den första att backchecka. Vi behöver inte köra så hårt om han alltid är där bak …

Gillar du er kedja, med Joel Lundqvist och Rosseli Olsen?

– Ingen pratar så mycket om Mats, men han är en stor del i vår kedja. Utan honom skulle vi aldrig kunna spela med samma struktur som vi vill spela. Han är alltid först i attacken, vinner lösa puckar – och är alltid först hemåt. Han är en fantastisk skridskoåkare.

 

Sommaren har varit fylld av solsken. Det blir lätt så när du åker hem med den stora kärleken Jasmin till Kalifornien. Paret träffades redan i Lahtis för fem år sedan, när Ryan lirade med Pelicans i SM-liiga.

Efter ett vinterfrieri i tornet till Berns domkyrka, med alperna och staden som romantisk bakgrund, blev paret herr och fru alldeles intill Laguna Beach i somras.

Ändå höll det på att strula till sig rejält vid frieriet.

Ryan beställde en vigselring, som inte hann bli klar.

–Mm. Jag rörde till det. Jag visste inte att det tog lite tid att göra ringen, så jag visste inte hur jag skulle få ringen till Bern och Schweiz. Den enda möjligheten var att min bror Tyler flög dit med den … Han fick en gratis semester i Europa för att han hjälpte mig, haha. Det var nice!

Bröllopet hade därefter 100 gäster, en familjär storlek med amerikanska mått mätt.

– Det var verkligen fint. 10-15 från Jasmins familj kom över från Finland. Det är enormt, med tanke på den långa resan. Dyrt också! Det var coolt att de fick uppleva Kalifornien för första gången.

Du skiner upp när du pratar om det.

– Ja! Det var en av de bästa stunderna i mitt liv. Allt gick perfekt! All planering. 15 minuter från mitt hem, fem minuters promenad från stranden. Jasmin planerade allt. Hon fullkomligen krossade det! Det var bara sista veckan som jag assisterade …

Ryans lillebrorsa Tyler lirar förresten baseboll på collegenivå på Cal State Fullerton – och har precis börjat sitt första år. En talangfull catcher, som mycket väl kan bli draftad som proffs.

– Cal State är med College World Series, så de är bra, berättar Ryan.

 

Det var förstås inte bara bröllop i somras. Det blev en del träning i Yorba Linda med en barndomsvän. Plus en del bodysurfing på vågorna, beachvolley och inlineshockey med vänner.

– Jag har tränat i Yorba Linda sedan collegetiden. Min vän lägger upp ett program för mig och i juli börjar vi gå på is två-tre gånger i veckan … bland andra är Rhett Rakhshani från Malmö Redhawks med. Eller ja, jag går på redan i mitten av juni.

 

Vi sitter på ett fik på Vallgatan. Ryan beställer en svart kaffe – och gillar den svenska traditionen att fika.

– Du skulle absolut kunna lägga på dig vikt, för det finns så mycket godsaker. Men jag har inte det problemet. Jag går snarare ner i vikt av alla matcher. Jag försöker ta lite snacks här och där, tillåter mig att fika. Det påverkar mig inte. Jag har tur! När säsongen väl startar kan jag äta vad som helst. Jag går inte upp i vikt. Det kan inte vissa killar, skrattar Lasch.

Du kan ta en pizza, alltså?

– Japp, till 100 procent. Eller en Big Mac. Men jag äter faktiskt rätt nyttigt … det är bara när jag går ut för att fika som jag kan ta en sötsak här och där. Jag har insett att det är en del av den svenska kulturen, så jag antar att jag kan vara en del av den!

 

Lasch förstår en hel del svenska, efter år i Södertälje, Växjö och Göteborg. Men han pratar inget.

– Jag fattar mer än vad jag ger sken av. Jag förstår ibland vad som diskuteras. Men om jag lär mig svenska före finska så blir frugan garanterat upprörd!

Du pratar finska, alltså?

– Neeeej! Jag gör inte det heller. Men om jag lär mig svenska före så är jag körd. Men det kommer att bli tufft.

Vilket språk är svårast att lära sig?

– Finska. Helt säkert! Men om jag var i Finland eller verkligen gav mig sjutton på det … så skulle det nog komma.

Har du hunnit planera för framtiden – efter hockeykarriären?

– Nä, jag är fortfarande ung! Eller känner mig ung. Men jag skulle gissa på att det handlar om nåt om hockey. Vi får se.

Inte fem ungar i Lahtis, då?

– Haha, vem vet? Pelicans har en bra organisation. Det jobbar åt rätt håll. Jag vet inte var, men nånstans där det finns en rink.

Har du och Jasmin pratat om barn?

– Nä, inte än! Vem vet om framtiden, men inte det närmaste. Vi har fullt upp med oss själva, att umgås och hitta på saker. Vi älskar att resa!

 

Frölundas säsong har startat bra, med fyra raka segrar i Champions Hockey League.

Vad tror du om Frölundas chanser?

– Vi har massor av jobb kvar. Det kommer att inte komma lätt. Det är klart att vi vill vinna, att det är målet. Vi i laget tror att vi kan vinna, men vi är inte där än. Vi måste utvecklas med säsongen. Det är en ung grupp – och den älskar att jobba hårt. Och då kommer slutspelet att bli spännande.

Fem av fjorton SHL-coacher tippar Frölunda som vinnare av SM-guldet?

– Äh, det är kul. Men jag lägger ingen vikt vid såna tips. Växjö kommer att bli starkt. Malmö har ett bra lag. Skellefteå är alltid med där. Det kommer att bli ett tufft år för oss. Inget kommer automatiskt, vi får jobba för det.

 

Lasch har också ett annat mål att sikta mot.
– Jag fick ett samtal i somras, att jag finns på USA:s radar för OS.
De olympiska spelen avgörs i Sydkorea – helt utan NHL-stjärnor, då NHL:s förhandlingar med IOK har strandat totalt.
– Det är en lång tid till dess, massor av jobb att göra. Men det är spännande att den möjligheten finns också. Den här möjligheten öppnade sig när NHL-spelarna inte kommer. Att bara få samtalet var upphetsande, säger Ryan Lasch nöjt.
Även kedjekompisarna Joel Lundqvist och Mats Rosseli Olsen lär ligga bra till för spel med Tre Kronor och Norge. 
– Det vore grymt att få spela för mitt land. Jag menar, vem som helst skulle vilja göra det, säger han.

Även om det är i Sydkorea – granne till Nordkorea?

– Jag vet. Det skulle vara häftigt! Men vi får väl följa utvecklingen, se vad som händer …

Lasch gav tidigt sitt stöd på twitter till Donald Trump, som senare blev president i hemlandet USA. Det rörde upp en del känslor i kretsar.

– Jag tänker inte prata politik i dag, nä.

Är det en order från Frölunda?

– Nä, inte alls. Det är en order från mig själv. Ingen politik i dag. Eller nånsin igen, ler han snett.

 

Där borta i slutet av paradgatan skymtar Götaplatsen.

”Vi ses där uppe i april”, säger supportern.

Jag hoppas det, svarar Lasch.

En hel stad hoppas verkligen det.

 

RÖSTER OM RYAN
Roger Rönnberg:

”Att han är skicklig, att han är vår skickligaste spelare och gör skillnad i powerplay och i sitt passningsspel, det tror jag att alla ser. Däremot tror jag inte att alla ser vilken ledare han är för vårt lag. Hur han leder genom exempel, hur hårt han jobbar på en träning, hur han pratar om omklädningsrummet, hur han driver på andra, hur proffsig han är i att sköta sin fysik, hur han hjälper oss att bygga Frölunda. Det tror jag inte så många ser – och det är såna saker som jag uppskattar mest. I ett vinnande lag ska du kolla på den bästa spelaren, hur hårt han jobbar.”
Var det verkligen så när han kom från TPS Åbo?
”Nä, vi upplever inte det. Det här är något som Ryan själv har växt till att vilja vara – och numera är.”

Joel Lundqvist:
”Det känns som vi är ett gäng krigare – och så har vi den här superspetsen. Ryan sticker ut på nåt sätt i det här gänget, med den här passningsskickligheten och blicken. Han var topp i ligan när han var här sist – och han har börjat på samma nivå. Han är superviktig för oss, det är inget att snacka om.”
 

Namn: Ryan Lasch.
Ålder: 30.
Familj: Frun Jasmin.
Bor: I en trerummare i Johanneberg.
Kör: En vit Volvo. Cyklar ofta – eller tar bussen.
Klubbar: Pembroke Lumber Kings, St. Cloud State University, Södertälje SK, Pelicans, Norfolk Admirals, Fort Wayne Komets, Växjö Lakers, Toronto Marlies, TPS Åbo, Frölunda, Bern.
Aktuell: Som hemvändande poängkung i det Frölunda som inleder säsongen med hemmamatch mot Mora IK på lördag kväll. Har skrivit ett treårskontrakt med FHC.

Mest läst