Hockeybröderna om uppväxten: "Det blev blodigt allvar"

Bröderna Klingberg spelar proffshockey på varsin kontinent, John i Dallas och Carl i schweiziska Zug. Åren har gått sedan tiden i Lerum, då minsta lilla lek resulterade i slagsmål. – Det blev blodigt allvar liksom, minns John.

ANNONS
|

Klockan är strax efter nio, det är kanonväder och en underbar sommardag är på ingång när GP ska träffa bröderna Klingberg på ett gym i Masthugget.

När de flesta har semester – sitter i solen och käkar glass – måste försäsongsträningen skötas för hockeyproffsen som laddar inför en lång säsong.

Vissa hockeyproffs verkar dock piggare på att kliva upp för att träna än andra.

– Om John bara kommer i tid så ska nog tidsschemat hålla, säger storebror Carl samtidigt som han sneglar bort mot ingången till gymmet där de båda Lerumsbröderna ska ha försäsongsträning tillsammans med bland annat Viktor Stålberg och Oscar Fantenberg.

ANNONS

Brukar ni träna tillsammans på somrarna?

– Ja oftast, men det blir ju lite svårare när Johnär i NHL och jag i Schweiz, säger Carl.

Till slut kommer även lillebror John in i träningslokalen, för honom är det fortfarande långt kvar tills det är dags för att bege sig till andra sidan Atlanten och ansluta till sitt Dallas Stars.


    "Det är alltid kul att se hur utvecklad John blivit", säger Carl Klingberg. Bild: Per Wahlberg/GP.
"Det är alltid kul att se hur utvecklad John blivit", säger Carl Klingberg. Bild: Per Wahlberg/GP.

För Carl, å andra sidan, är det dags att börja packa väskan. Säsongen i Schweiz, där han numera huserar, närmar sig med stormsteg och nu i augusti är det dags för försäsongsmatcher och CHL med hans lag EVZ Zug.

– Det är riktigt nice att kunna träna ihop. Vi ses mycket på somrarna utöver träningen med, men det är alltid kul att se hur utvecklad John blivit. Det blir oftast bättre när man får träna mot någon annan. Man vill ju inte vara sämre, framför allt inte mot sin bror.

Allt som bröderna gör tillsammans slutar oftast i en tävling. Försäsongsträningen är inget undantag. Tillsammans med bland annat Viktor Stålberg, som kommande säsong blir lagkamrat med Carl, kör man en sort uthållighetstävling. (Där John mer än gärna vill att vi påpekar att det var just han som vann.)

Lekandet blev på blodigt allvar

Tävlandet mellan vinnarskallarna Klingberg har alltid funnits där, ända sedan tiden hemma på gatan i Lerum.

ANNONS

– Vi har ju börjat bråka på riktigt liksom och jag tror att jag alltid varit den som har gått över gränsen för att han varit storebror, så han fick alltid hålla igen lite, säger John med ett finurligt leende på läpparna.

Han fortsätter:

– Det triggas igång, både vill vinna så mycket. Det gick till den gränsen att det blev blodigt allvar. När vi åkte inlines eller spelade under allmänhetens åkning, tillsammans med folk vi inte kände, kunde bli på så stort allvar att folk började undra vad som hände.


    "Det triggas igång, både vill vinna så mycket", säger John Klingberg. Bild:Per Wahlberg/GP.
"Det triggas igång, både vill vinna så mycket", säger John Klingberg. Bild:Per Wahlberg/GP.

Allvaret smittade dessutom lätt av sig och till slut var det inte bara Carl och John som ville vinna.

– Om vi var i olika lag så triggade vi igång varandra så mycket så att andra som var med också kände ”fan detta måste vi vinna alltså”. Det hänger fortfarande i, vad vi än gör. Om det är något i gymmet där ”Calle” är mycket bättre än mig, så känner man ”jag vill också klara det”. Det kan vara när vi spelar golf, tv-spel eller vad som helst.

Vinnarskallen– en nyckel till framgång

Även pappa Anders minns väl hur de bägge bröderna kunde vara i luven på varandra gång på gång, i alla olika situationer.

ANNONS

– Det var fullt krig, det slutade ofta med bråk. ”Calle” var ju större och starkare, men John var kanske lite finurligare istället. Så när det barkade dit hän så slutade det alltid med att ”Calle” satte sig på John och så var det slut.


    "Jag hade inte varit där jag är idag om jag inte hela tiden hade velat vinna" säger John Klingberg.Bild:Per Wahlberg/GP.
"Jag hade inte varit där jag är idag om jag inte hela tiden hade velat vinna" säger John Klingberg.Bild:Per Wahlberg/GP.

– Det spelade ingen roll om vi spelade kort eller julklappsspel, det slutade alltid med bråk. Först gråt, sen bråk.

Det var såklart inte kul för någon när lekar slutade i slagsmål och gråt, men samtidigt kan det vara just vinnarskallen och tjurigheten som gjorde att brorsorna har fått lämna Lerum för att spela hockey på högsta nivå. John har under de senaste säsongerna vuxit till att bli en av NHL:s absolut bästa backar.

– Jag hade inte varit där jag är idag om jag inte hela tiden hade velat vinna, du behöver ha den inställningen. Så mycket som vi tränade dag ut och dag in som juniorer. Vi gick upp sex på morgonen för att träna innan skolan, sen träning efter skolan, sen var man hemma igen vid åtta och då skulle man försöka plugga för att sköta skolan. Då krävs det att man har roligt och det har man just när man tävlar.

ANNONS

Fick vinna VM-guld tillsammans

Extra kul blev det för de bägge bröderna precis innan det var dags för sommaruppehåll.

Under världsmästerskapen i Köln fanns det en, för många, given vinkel; skulle tvillingarna Joel och Henke Lundqvist får vinna VM-guldet tillsammans?

I periferin fanns det ett till brödrapar som inte nämndes lika frekvent, nämligen Carl och John. Sedan tiden i Frölundas akademi har deras karriärer, som bekant, gått skilda vägar och chanserna att spela tillsammans har varit få.


    "Att som bröder få spela ihop är få förunnat" säger Carl Klingberg. Bild: Bildbyrån.
"Att som bröder få spela ihop är få förunnat" säger Carl Klingberg. Bild: Bildbyrån.

Men till slut kom återföreningen när Tre Kronors förbundskapten Rikard Grönborg tog med de bägge bröderna till VM. Slutresultatet känner de flesta svenskar till vid det här laget; ett straffdrama mot Kanada innebar Sveriges tionde VM-guld.

– Det var jättestort! Ända sedan vi var små har drömmen varit att spela tillsammans i samma lag. Nu fick vi göra det och dessutom vinna ett VM-guld, så det var ju grymt häftigt, säger lillebror John.

Storebrorsan fyller i:

– Att som bröder få spela ihop är få förunnat, senast var ju i Frölunda. Man har ju tänkt att man får tajma ihop det i något klubblag, sen kom vi båda med i landslaget och vann guld. Det var ju magiskt.

Carl om VM-finalen: "Det var riktigt hemskt"

För Carl blev det guld i VM-debuten. Men under finalen blev han petad och fick därmed se det dramatiska avgörandet från läktaren.

ANNONS

– Det var förjävligt alltså, det var riktigt hemskt. Man kan ju inte påverka något, man sitter bara där och håller tummarna. Det är mycket enklare att bara spela, då kan man vara med och påverka.

Är det här det största ni varit med om tillsammans?

– Ja, absolut, konstaterar Carl innan John tillägger:

– Ja sportsligt, sen vet jag inte om vi varit med om något större vid sidan av än. Man skapar ju så jäkla mycket minnen tillsammans hela tiden. Han är ju min bästa vän så vi gör så mycket tillsammans hela tiden ändå, men sportsligt var VM-guldet det absolut det största. Men också kanske en av de större grejerna vi har gjort tillsammans överlag.

"Var bara hockey, hockey, hockey!"

Engagemanget hos familjen Klingberg rådde det inte några tvivel om under uppväxten. Pappa Anders fick nöja sig med att se VM-finalen hemma i soffan, men under uppväxten har han alltid funnits på plats. På frågan om det snackades mycket hockey i hemmet skrattar John gott innan han ger sitt svar.

– Herregud… För mycket brukar jag säga, det var bara hockey, hockey, hockey!

Carl fyller i:

– Det är kul, man blev ju hockeytokig också! Det kunde vara så att pappa liksom sa ”det här kunde du gjort bättre” och förstod man inte tog han fram taktiktavlan vid köksbordet.

ANNONS

    John Klingberg har nått framgång i Dallas Stars i NHL. Bild: Bildbyrån.
John Klingberg har nått framgång i Dallas Stars i NHL. Bild: Bildbyrån.

Mycket av framgångarna kan, enligt Carl, tillskrivas pappa Anders. Men även farfar Olof hade ett finger med i spelet.

– Både han och vår farfar har varit inblandade. Pappa har alltid varit med på bänken och varit väldigt petig med saker och ting, vad vi kan göra bättre med hockeyn. Farfar har varit där lika mycket, fast lite mer positiv liksom. Man har liksom fått båda delarna, utan dem hade man inte insett vad som behövs.

Har inte gett upp pojkdrömmen

Åren har gått sedan bataljerna i Lerum och juniorhockeyn i Frölunda som i sin tur ledde till SHL-debuter, NHL-draft, NHL-debuter och VM-guld tillsammans 2017.

För John har karriären i princip pekat spikrakt uppåt, men för Carl har det varit brokigare. Äventyret i Nordamerika innebar några få NHL-matcher för Atlanta Thrasers och Winnipeg Jets, men han fick mestadels husera i farmarligan.


    Carl Klingberg håller till i schweiziska Zug.
Carl Klingberg håller till i schweiziska Zug.

Något som fick honom att vända sig till Schweiz och spel i Zug, efter en mellanlandning i KHL. Drömmen om NHL har han dock aldrig släppt och om Carl får bestämma kommer han och John, likt under tiden i Lerum, få drabba samman på blodigt allvar igen.

– Jag tror jag är redo, jag känner lika mycket nu som när jag var 17 att jag ska dit!

ANNONS

Fakta: Bröderna Klingberg

Carl Klingberg

Född: 1991 i Lerum.

Position: Högerforward.

Moderklubb: Lerums BK.

Antal NHL-matcher: 12 matcher under vilka han gjorde en poäng.

Förra säsongen: Spelade 47 matcher för sitt EVZ Zug och stod för 27 poäng. Var med och tog laget till final där man förlorade mot SC Bern.

Främsta meriter: VM-guld 2017.

John Klingberg:

Född: 1992 i Lerum.

Position: Back.

Moderklubb: Lerums BK.

Antal NHL-matcher: 221 matcher för Dallas Stars där han sprutat in poäng, närmare bestämt 147 (34+113).

Förra säsongen: Hade sin målmässigt bästa säsong när han under 80 matcher stod för 13 fullträffar och sammanlagt 49 poäng. Hans Dallas missade dock slutspel.

Främsta meriter: SM-guld med Skellefteå AIK och VM-guld 2017. Tangerade Nicklas Lidströms rekord gällande flest mål av en svensk rookie-back med sina elva mål under debutsäsongen.

ANNONS