Efter två säsonger med mer eller mindre delat ansvar med Linus Fernström fick Lars Johansson ökat förtroende inför den i april avslutade säsongen. Trots att 29-åringen skadades under slutspelet är han en av de stora guldhjältarna i det Frölunda som efter en elva år lång väntan till slut fick lyfta Le Mat-pokalen – efter storspel från ersättaren Johan Gustafsson.
Supersäsongen gav flera ringar på vattnet. Johansson utsågs till SHL:s bästa målvakt – och skrev en månad efter guldet på för NHL-laget Chicago Blackhawks.
– På något sätt har drömmen alltid funnits där. Men jag ska vara ärlig och säga att den tynat bort med åren, mer och mer för varje säsong. Jag var näst intill beredd på att ge upp det. Men långt där borta har det alltid funnits en förhoppning om att jag skulle få chansen någon gång. Det är ingenting jag tänkt på speciellt mycket de senaste fyra, fem åren, så jag antar att hoppet höll på att dö ut., säger han i en intervju med hockeysverige.se.
Chicago har en stark organisation – och dessutom redan två målvakter med envägskontrakt, vilket innebär att det kommer bli oerhört tufft för Johansson att få speltid i NHL. Med största sannolikhet kommer han i alla fall få inleda äventyret i USA med spel i AHL för farmarlaget Rockford IceHogs.
– Jag kommer åka över och göra mitt bästa. Jag har ett år på mig, så jag får se vad som händer. Det finns många olika vägar att ta sig in i NHL, och jag vet inte hur de ser på saken. Drömmen och målet är att jag ska slå mig in i NHL, och få en spade där. Hade jag inte tänkt så hade det varit dumt att åka dit, menar han.
Att gå till en utländsk klubb – och i synnerhet till en NHL-organisation – för första gången som 29-åring är ovanligt.
– Jag har fått kämpa en del, och nu får jag chansen på ålderns höst. Det har inte gått spikrakt för mig, och det har jag med mig vid sidan av också. Jag jobbar hela tiden för att försöka bli bättre, för det har inte kommit av sig själv. Jag tycker själv att jag har en bra mentalitet inför det, säger Johansson.
