Det där med timing är dubbelt för unge herr Eriksson. Det som till en början ser ut som olycka vänder sig till lycka - och ibland tvärtom.
I sin NHL-debut - i premiären 4 oktober - med Dallas i höstas gjorde han mål. Men bara för det skickades han till farmarligan dagen efter.
- Det var någon annan som gjorde mål i första matchen och han blev nedflyttad och det verkar som att det är någon tradition. De sa det, men jag vet inte...
Det blev hur som helst 15 matcher i Iowa innan han återigen plockades upp i Dallas, 17 november. Sedan dess har han stannat. Och bott på hotell.
Var är hemma?
- Ja, säger han i ett 25-gradigt Dallas, utanför hotellet i Frisco, och skrattar till.
- Just nu är det hotellet, men lägenheten är i Iowa... Ja, svårt att säga. Vi har bott här nu en månad, så man börjar bli van att gå ut och äta frukost...
Han tänker en stund.
- Jag kan inte riktigt säga var hemma är... men det funkar att bo på hotell också. Man saknar lite att göra egen mat ibland. Det är det enda man saknar. Och att få sitt egna, man trivs mycket bättre om man får sitt egna.
Det är svårt att säga om det var att Conny Evenssons försvinnande eller NHL-konflikten som satte stopp för Loui Erikssons elitseriekarriär. Förmodligen var det en kombination.
Tanken, innan lockouten var ett faktum, var att han skulle vara den näste att kliva fram.
- De hade ju ett bra lag, det var svårt att ta sig uppåt i kedjorna. Som junior var det bara roligt för mig att gå in och spela, men man behöver ju mer speltid.
Var det ett bortkastat år, lockoutåret?
- Nej, nej, nej, man lärde sig oerhört mycket att spela med de spelarna.
För att få mer speltid valde 85:an Eriksson att lämna landet redan som 20-åring, förra hösten. Flera bedömare varnade för att sticka så tidigt, men Eriksson har visat att de hade fel.
- Jag visste att Dallas trodde på mig. Jag gjorde rätt, känns det som. Jag är nära nu, säger han.
Han har just avslutat ett träningspass i Dallas Stars träningsanläggning i Frisco, några mil från Dallas innerstad. På isen tränade storheter som Eric Lindros, Sergej Zubov och Jere Lehtinen. I omklädningsrummet syntes också en skadad Mike Modano.
I den fina skaran har alltså en 21-åring som knappt platsade i Frölunda slagit sig in.
Det var inte hans prestation i de femton matcherna i höstas som gjorde att han fick en ny chans efter den första matchen, utan hans fina förra säsong i Iowa. Då var han lagets bäste målskytt och utsågs till lagets bäste nykomling. Han var även femma i skytteligan i hela AHL.
Det är meriter som slår högt i NHL, även om det inte ekar starkt i Sverige.
Har farmarligan en för dålig klang i Sverige?
- Det verkar ju så, när man läser om det, säger han.
Hans roll i Dallas i höst har inte varit målskyttens - även om han gjorde sitt tredje mål natten till torsdagen denna vecka. Men han har ett starkt grepp om sin plats i tredjekedjan.
Assisterande coachen i laget, svenske Ulf Dahlén, är övertygad om att Eriksson är en storspelare i vardande, att han även kommer att slå sig in i landslaget.
Den blyge Eriksson har nästan svårt att ta till sig komplimangerna.
- Det är klart det är roligt att höra. Nu vet jag inte, men det kommer kanske, säger han och rodnar.
Loui Eriksson går in till receptionen och ber hotellpersonalen att ringa till hans rum. Hotellet är nytt och fräscht, med ganska varm och personlig inredning. Mitt i finns en vacker ljusgård som korridorerna på varje våningsplan har utsikt mot.
Micaela Kanold hälsar att det är okej att ta upp gäster på rummet. Hunden Bella möter i dörren och sambon sitter ute på balkongen, solar - balkongen vetter mot söder - och pratar i telefon.
- Hon tycker det är roligt att vara i Dallas, det är mycket mer att se här. Sen är hon väldigt social av sig, så hon lär känna de andra tjejerna i laget.
Hunden Bella blir också ett bra sällskap i hotellrummet, när husse är på road-trip.
Men visst hade det varit skönt med sällskap ifrån svensktalande. Hon och norrmannen Marius Holtets svenska flickvän lärde känna varandra väl under förra året.
- Vi är väldigt nära varandra, säger Micaela som avslutat samtalet, men avböjer att vara med på bild.
Hon erkänner att det inte alltid är en dans på rosor att vara "hockeyfru".
- Men han får väl betala igen längre fram, säger hon och skrattar mot sambon.
Hon lämnar rummet igen för balkongen och Loui Eriksson får en sista fråga.
Längtar du hem till Sverige?
- Just nu gör jag faktiskt inte det, eftersom jag spelar i NHL och det är en dröm som jag verkligen lever. Men det är självklart man tänker på det ibland, särskilt under jul och det är sol och varmt, säger han utanför hotellet, i ett 25-gradigt Frisco i Texas.
- Julafton ska ju vara lite vintrigt, men det är sånt man får leva med, säger han och tittar ut genom fönstret.
