Ändå ledde Frölunda med 3–0 – efter bara 5.38. Allt gick in, Linköpings tränare Roger Melin tog en time-out, men vad hände i Frölundas bås?
– Roger sa ingenting. Han höll bara fram en skylt på vilken det stod 0–0. Vi skulle börja om matchen igen, tyckte han, och glömma att vi ledde med 3–0, säger Sebastian Collberg.
Linköping spelade upp sig, men vid första isspolningen var det ändå Frölunda som hade gjort ytterligare ett mål.
– Det var lurigt läge. Jag har aldrig haft en sådan ledning med det laget tidigare efter bara en period. Vi förstod ju att Linköping skulle sätta allt på ett kort och satsa rejält – och jag var rädd att vi skulle hamna på hälarna och bli för passiva, säger Roger Rönnberg.
Frölundas spelare hamnade mestadels – på rumpan. Åtminstone i den andra perioden. Hemmalaget tryckte på helt vansinnigt, hade 13–1 i skott och reducerade två gånger om.
Om inte Lasse Johansson hade gjort en rad fina räddningar sjulle östgötarna ha varit i kapp och kanske till och med förbi.
– Det var nästan löjligt ett tag. Vi kom ju inte ens över röda linjen, säger Sebastian Collberg.
Men det var först i början av tredje, när 3-4-målet, kom, som läget började bli akut. Då visade Frölunda kyla och mod, och ängsligheten från andra perioden fanns inte kvar.
– Vi gav oss fan på att vi skulle ta det här, säger Sebastian Collberg och fortsätter:
– Och till slut gjorde vi ju det, vilket är en styrka. Det är riktigt bra gjort att ta tre poäng här.
Dick Axelsson:
– Vi var ju rätt utspelade långa stunder – men för en gångs skull fick vi några enkla mål med oss. Det har vi inte varit bortskämda med tidigare.
Med drygt fem minuter kvar kunde sedan Alexander Wennberg pricka in avgörande 5–3-pucken i powerplay. Men mest glädjande var kanske Sebastian Collbergs rapphet (samt ett mål och en assist).
– Han var riktigt bra, och har haft en lite märklig säsong med både Nordamerikaresa och junior-VM – men det är ju det här han är med för. För att producera, säger Roger Rönnberg, och fortsätter:
– Det här var verkligen en match med tre olika ansikten. Det känns bra att vi kunde ta oss samman i tredje och inte låta Linköping fortsätta dominera som i andra. Men vi kan nog dra lärdom av den här erfarenheten för framtiden också…
