Den nu 30-årige forwarden slog sig fram genom Frölundas olika juniorlag och fick göra debut i A-laget under säsongen 2005-06. Frånsett fyra säsonger i Timrå har han varit Frölunda trogen karriären igenom. Den här säsongen har det blivit elva matcher i SHL för Axelsson som kämpat att ta sig tillbaka efter tre operationer, handled, axel och höften. Något som fansen hyllade honom för när laget kom till Göteborg under natten till onsdagen.
– Ett fyrfaldigt hurra för en man som opererat halva sin kropp för att kämpa för klubben vi älskar, utbrast en supporter inför en lite chockad Anton Axelsson.
– Det var verkligen inget jag hade väntat mig. Jag har ju inte gjort något jätteväsen av mig sedan jag kom tillbaka efter operationerna. Att ändå uppskattas för det slit man har lagt ner är självklart kul. Fansen har varit grymma och följt oss under CHL. Men att det skulle vara så många som mötte oss det trodde jag inte, det var jäkligt kul, säger Axelsson.
Extra kul att hyllas för det dolda jobbet?
– Så är det, jag har kämpat och lagt ner mycket tid för att ta mig tillbaka och offrat en del. Det är kul att det uppmärksammas, sen får jag cred för det internt och jag jagar inte hyllningar men klart det är kul.
Hur mår kroppen nu?
– Den mår bra faktiskt, jag har ju inte haft jättemycket istid men det ska bli skönt med lite matchledigt nu. Lite mör är man allt.
CHL-guldet var den första guldmedaljen för Anton Axelsson på seniornivå. Tidigare har det "bara" blivit silver i CHL och silver i SHL (dåvarande Elitserien). Senaste guldmedaljen togs 2005 – på juniornivå.
– Ja, det känns jäkligt kul att vinna med laget. Vi satte tidigt upp detta som ett av våra mål att ta hem CHL och det har vi gjort nu. Alla som varit involverade har slitit väldigt mycket för det här, säger Axelsson och fortsätter.
– Det kändes lite konstigt att vinna på bortaplan, det var ganska tyst i hallen ... ett tag undrade man om vi faktiskt hade vunnit.
Vad kan det här betyda för säsongen? För jakten på SHL-bucklan?
– Det vet jag inte, men jag hoppas verkligen att det blir vind i seglet. Det borde det verkligen bli. Framförallt sättet vi vann på och sättet vi hanterade den här avgörande finalen på. Vi tog några klumpiga utvisningar, jag tog en idiotisk tripping men vårt boxplay och lugnet i båset var väldigt imponerande att se.
Hur mår huvudet i dag då? Tungt firande?
– Vi fick ledigt av Rönnberg men det blev inget jättespeciellt firande eller så sent. Vi gick upp till fansen som hade väntat på oss och visade upp bucklan och snackade lite sen åkte vi hem.
