Avslutningen av hemmaturneringen var riktigt bra. Sverige körde bitvis över Finland, och skapade massor av chanser.

Men det dröjde innan målen kom. Först med fem minuter kvar av andra perioden kunde Staffan Kronwall dundra in 1–0. Detta kom i ett skede då Sverige hade ett massivt tryck, och finländarna drog i desperationen på sig utvisning efter utvisning.

När sista perioden var fem minuter gammal ökade Jonas Andersson på till 2–0. Där borde det ha varit klart. Men bara 60 sekunder senare tilläts Finland reducera – trots en man mindre på isen.

Finland hade sedan några frilägen, men AIK-keepern Viktor Fasth storspelade. Och med knappt två minuter kvar kom Joel Lundqvist i en fin båge och snärtade in avgörande 3–1 med en backhand.

– Det kändes jätteskönt att få göra ett mål också. Jag har ju haft några lägen under de här landskamperna, säger han och ler.

Är du nöjd med din insats sett över alla matcherna?

– Jo, det har gått bra. Det började halvknackigt mot tjeckerna, men sedan har det bara blivit bättre och bättre. Med Pär Mårts spelar vi en hockey som passar mig. Det är mycket kamp, mycket skridskoåkning, mycket fart – och ett aggressivt spel.

Känner du att du kommit närmare VM-laget?

– Det är omöjligt för mig att svara på. Men i de två sista matcherna spelade jag ungefär på den nivån som jag vill spela på – även om det såklart finns saker att förbättra också. Jag ska gnugga, spela boxplay, slita, teka. Det är min roll och den köper jag.

Pär Mårts, om Frölundafajtern:

– Joel är en riktig krigare och sådana behövs alltid i ett lag.

Till VM kan vi utgå från att ett tiotal NHL-spelare ansluter, även om Pär Mårts själv inte vill nämna någon siffra.

– Det kan bli … ingen. Det måste vara spelare som kan tillföra något och som passar i gruppen, säger han.