Gråtande Foppa tog farväl
Klockan 22.30 steg Peter Forsberg upp på podiet i Denver, Colorado.
- Stunden har till slut kommit, började han sitt avskedstal.
Relaterat
Fakta
Peter Forsberg
Född: 20 juli 1973 i Örnsköldsvik.
Klubbar: Modo –1994 samt 2004–2005 och 2009–2010, Quebec 1994–1995, Colorado 1995–2001, 2002–2004, 2008 samt 2011, Philadelphia 2005–2007, Nashville 2007.
Meriter: 105 A-landskamper. VM-guld 1992 och 1998, OS-guld 1994 och 2006. Stanley Cup-mästare med Colorado 1996 och 2001. Vinnare av NHL:s poängliga 2002–2003. Totalt 1 056 poäng (313 mål och 743 assist) på 859 matcher i NHL och Stanley Cup.
Utmärkelser: NHL:s mest värdefulle spelare 2002–2003 (Hart trophy), årets nykomling i NHL (1995).
Aktuell: Aviserade på måndagen att han kommer att sluta med ishockey. (TT)
Redan tidigare under dagen stod det klart att detta skulle bli "Foppas" avskedsföreställning. Och det var en märkbart tagen före detta hockeyspelare som tog till orda.
- En sak är säker, jag har verkligen försökt. Men nu är jag helt säker på mitt beslut. För sex veckor sedan hemma i Sverige kändes det bra och det var då jag bestämde mig för att försöka. Men foten är inte bra och efter det här veckoslutet tog jag det sorgliga beslutet att min karriär var över. Det beslutet togs under stor vånda.
Tårarna blänkte i hans ögon och han sneglade på sin fästmö Nicole Nordin som satt med på podiet.
- Jag lovade Nicole att jag inte skulle göra mer som skulle kunna skada min kropp, sa han med bruten stämma och fortsatte:
- Jag har haft tur med hela min karriär och varit omgiven av bra tränare och fina lagkamrater. Det är perfekt för mig att tillkännage mitt beslut att sluta med hockeyn här i Denver. Och jag vill tacka alla fans här i Denver och runt hela världen för att de stöttat mig.
Han berättade att han tyckte att spelet i NHL under de två matcher han spelat för Colorado är lite för snabbt för honom, men att det var fotproblemen som till slut fick honom att ta beslutet att sluta.
- Jag önskar att jag kunde säga vad som är fel. Sedan 2003 rör sig foten i skridskon, jag har gått igenom jag vet inte hur många operationer och försökt komma tillbaka. Nu klarar jag det inte längre.
- Om jag inte haft problem med foten hade jag kanske kunnat spela några år till. Det känns sorgligt att jag inte kan dra mig tillbaka på mina egna villkor.
Han fick också frågan vilket ögonblick i karriären som han tyckte var det bästa.
- När jag vann mitt första VM och OS och Stanley Cup var jag mycket ung och tänkte bara att det var bara att fortsätta vinna. Men OS 2006 är väldigt speciellt, jag hade haft problem länge, mina lagkamrater som Sundin, Alfredsson och Lidström hade jag spelat med länge och att få komma ut på isen och vinna med de grabbarna kändes i hjärtat.
Hur vill han då att hans eftermäle bland supportrarna ska bli?
- Jag vill att folk ska säga att oavsett hur det gick i matchen "så gav han allt".
Och med tårarna rinnande förklarade han att om han fortsätter inom hockeyn så kan han tänka sig att hjälpa till i moderföreningen Modo, men att vad som än händer så kommer han inte att gå sysslolös.






























