2 dagar kvar

Den här säsongen blir 18-årige Sebastian Coll­bergs tredje i Frölunda. Efter att ha blivit draftad av Montreal Canadiens (som nr 33 totalt) i somras, kan den unge supertalangen bocka av ännu en merit på sin lista.

– Jag vill ta nästa steg uppåt hela tiden. Största målet är NHL och att ha tanken på det hela tiden, det är vad som driver mig, säger han och tillägger:

– Och självklart att man älskar det man gör.

Redan som 16-åring flyttade han från Mariestad till Frölunda och lägenheten i Lunden. Och det räcker med en kort titt inne i Sebastians lägenhet för att inse att den här killen andas ishockey. Här är fullt av hockeygrejer – kepsar, tröjor och troféer.

– Jag var bara tolv, tretton år när jag la undan fotbollen och golfen. Då la jag allt krut på hockeyn, spelade redan med Mariestads J-18 och kände att det var det jag ville satsa på.

Förutom den signerade tröjan från idolen Mats Sundin, står en fransk ordbok på hyllan jämte de andra hockeyprylarna. En gåva från kompisarna när han kom hem från Montreal.

– Det mesta var på franska när jag var där. Det kan jag inte, haha. Men Montreal är ett roligt lag att komma till. Ett av de största lagen, säger han.

Hittills har karriären gått spikrakt uppåt. Och vore det inte för hockeyn, då vet han inte.

– Det är mycket så, jag har hoppat av skolan och har inte någon utbildning eller någon tanke om vad jag skulle göra om jag inte spelade hockey, säger han och fortsätter:

– Samtidigt är det motiverande och roligt hela tiden. Det kanske är så att jag inte kan gå ut och festa med kompisarna en fredagskväll. Men att vara 18 år och spela i elitserien, då känns det ändå bra att ha hoppat över några sådana grejer.

Förra säsongen var han med i juniorlandslagen som först vann JVM-guld i Kanada och senare J18-silver. Dessutom blev det 41 elitseriematcher med Frölunda. Men han väntar fortfarande på sin första elitseriepoäng.

– Att få in det där första målet. En assist eller vad som helst, jag tror det kan göra att det släpper för mig, funderar han.

– Förra säsongen var jag fortfarande lite ivrig, lite för lätt i närkamperna och för svag med pucken i anfallszon.

Precis som många andra ishockeyspelare spelar Sebastian golf. Men förutom att spela golf har han också hunnit lägga på sig ett par kilo muskler i sommar.

– Det känns att det har hjälpt mig. Och jag hoppas jag vågar hålla mer i pucken i år. Göra det som jag egentligen är bra på. Våga göra en dragning och snurra med backarna nere i hörnen. Det gäller att få ut det.