Jag skrev om det i går, efter Sveriges sista träning på matcharenan här i Nizjnij Novgorod, att det gäller att vara beredd på det oförutsedda, hela vägen fram till avspark.
Hur den svenske mittbacken Patrik Andersson på sista träningen inför VM-premiären mot England i Japan 2002 skadade sitt vänsterlår och tvingades kasta in handduken.
In kom Andreas Jakobsson och var precis så bra, nej, faktiskt ännu bättre än vad man kunde förvänta sig.
Han och Johan Mjällby gjorde ihop med ytterbackarna Olof Mellberg och Teddy Lucic en prickfri insats, både där och senare under VM.
De var beredda på det oförutsedda den gången.
Nu slog VM-febern till.
Tidigare i veckan har Emil Krafth saknats på grund av hög temp, nu är Victor Nilsson Lindelöf borta, kvar på hotellet – och Pontus Jansson kommer in i hans ställe.
I sporter där relationer spelar roll, som i fotboll, är det klart att Andreas Granqvist på sätt och vis kommer sakna sin mittbackskompis från Västerås.
Jag känner mig dock trygg i att det är just Pontus Jansson som ersätter.
Han visade mot Danmark (0-0) på Friends i andra halvlek att han i stycken är på minst samma nivå som Manchester United-backen.
Vi har efter både Danmark och Peru satt låga betyg på Victor Nilsson Lindelöf. Han har framför allt haft problem med sina uppspel. Hans styrka är duellspelet, luftutrymmet och farten.
Pontus Jansson har samma styrkor.
Så bryt inte ihop, kasta inte in handduken.
Jag tänker fortsätta tro.
Gör det du med.
