Om vi börjar där, med Uppdrag Gransknings avslöjande om de förhöjda blodvärden som tycks vara vanligare ju bättre skidåkarna är. Att 41 procent av medaljörerna under 2000-talet haft onormalt höga blodvärden under åtminstone ett tillfälle ger en väldigt obehaglig känsla i kroppen – särskilt med tanke på att siffran bara är 13,5 procent bland de som inte varit lika framgångsrika och tagit medaljer.
Programmet kunde också påvisa att en svensk, icke namngiven, skidåkare haft extremt märkliga värden. Och då handlar det om så kallade off score-värdet, som utgår från varje skidåkares individuella blodvärden. När siffrorna plötsligt drar iväg så kan man misstänka att någon manipulation av blodet har gjorts. Då kan man misstänka dopning.
Observera ordet misstänka här. Det är inte samma sak som att bevisa.
Och misstänker är exakt det som ett flertal tunga experter och läkare gör i programmet – de hävdar att svenskens värden med hög sannolikhet innebär att han har dopat sig.
Det räcker såklart inte för en avstängning, eller ens för att kalla personen i fråga skyldig, för han har inte åkt fast i ett dopningstest per se, men det borde räcka för att det svenska skidlandslaget ska känna sig tvungna presentera en förklaring till varför blodvärdena såg ut som de gjorde.
Det har man inte gjort. Man säger sig inte ens känna till vem det gäller. Och det låter ju oerhört konstigt. Kommuniceras det inte inom skidvärlden? Slås det inte larm när off score-värden går bananas? Vad är det då för mening med att ens mäta?
Sveriges historia av bekräftad dopning är inom skidsporten obefintlig. Det ska vi vara stolta över. Men för att vi ska fortsätta vara det måste man utreda vad detta egentligen handlar om – och presentera en gedigen och transparent genomlysning av svenskarnas blodvärden.
Om vi fortsätter på dopningsproblematiken och dess följder så var jag alltså och tittade på Alexander Krushelnitschki och hans maka Anastasia Bryzgalova i dag. Det unga paret representerar Ryssland – nej förlåt, Olympiska Atleter från Ryssland – och åkte på stryk mot syskonparet Matt och Becca Hamilton från USA när OS-tävlingarna drog igång med curlingens mixade dubbel.
Efteråt ville de två inte prata med media, men deras coach Vasily Gudin ställde upp. Han menade att det faktum att landslaget inte får kalla sig Ryssland spelar mindre roll – det är tävlingarna som är i fokus för hans adepter.
Och så måste han kanske säga. Men nog är det en underlig situation att Ryssland är avstängt från OS – men ändå får skicka idrottare under det krystade namnet OAR? Ryssarna som är här och tävlar har fått stränga förhållningsregler om vad som gäller: Inga flaggor är tillåtna, och kläderna får bestå av max två färger, som i sin tur inte får vara i samma nyans som de i den ryska flaggan. IOK skriver i sitt beslut att de ”rekommenderar en mörkare nyans”.
Det är en märklig, nästan löjeväckande kompromiss och när det dessutom fortfarande pågår CAS-förhandlingar om vilka ryssar som egentligen ska få vara med i OS, då är det uppenbart att detta ärende skötts på ett klumpigt sätt. Man har ju haft nästan två år på sig att hitta en lösning, ett straff för det systematiska fusket 2014.
CAS friade dessutom flera av de ryssar som IOK – på ganska oklara grunder – stängde av. Det gick helt inte att bevis att just de dopat sig, även om de – frivilligt eller inte – varit en del av jättefusket i Sotji.
Det bästa hade naturligtvis varit att stänga av Ryssland, på riktigt och fullt ut. Det är ett rimligt straff när landet använt sina egna spel i Sotji till att på ett mer utstuderat sätt än vad som någonsin tidigare skett motarbeta antidopningsarbetet, luras och bedra både sin omvärld och sin egen idrottsrörelse. Att leta enskilda syndabockar bland de aktiva är fel väg att gå när det uppenbarligen varit fråga om en statsstyrd dopning.
Men nu är det som det är, och det äkta paret Alexander och Anastacia hade kläder som följde reglementet, och inte viftade de med någon flagga heller. Om de verkligen känner att de representerar OAR istället för Ryssland vet jag inte, men det är väl högst tveksamt.
Hockeystjärnan Ilja Kovaltjuk uttryckte det kanske tydligast i en intervju häromsistens:
–Visst, de har tagit vår flagga och vår nationalsång ifrån oss, men de har inte tagit vår heder, vårt samvete, vår patriotism och vår kärlek för landet.
