Ok, Tyskland hade en semifinalplats att spela för, och det är klart att det är ett bättre brinnande bränsle än att bara kunna nå en match om femte plats.
Men ändå.
Att inför ett gulklätt (om än långt från fullsatt) Scandinavium inte kunna bjuda på en mer inspirerande insats än så här känns faktiskt ganska ynkligt. Och även om det såklart är tufft att ladda om efter att medaljchansen gått upp i rök så hade man ju faktiskt fortfarande chansen att nå en klart godkänd placering i detta hemma-EM. En femte plats är inget som får folk att bada i fontäner, men det är något att bygga på.
"Såg mycket bister ut"
Men det här? Nej, härlades minsann inga grunder för framtida segrar, snarare tvärtom. Henrik Signell, som på bara ett halvår som svensk förbundskapten hunnit avverkat både ett OS och ett EM på hemmaplan, såg mycket bister ut efter matchen. Nedslagen, rent av, och det kan jag förstå. För Sverige slutar alltså på en seger, en oavgjord och fyra förluster i detta mästerskap och hur man än vrider och vänder på det, så är det väldigt långt ifrån vad man hade tänkt sig.
"Då vill jag se henne gapa"
När Tysklandgjorde nio raka mål och tog över matchen var det som att motståndskraften runnit ur det svenska laget. Man var aldrig nära att hämta i kapp och när sedan Isabelle Gulldén sattes på bänken så kändes det som att man inte ens tänkte försöka.
Gulldén försvarade Signells petning av henne med ”ja men jag var ju röten”, men jag vet inte jag. Hon var knappast rötnare än någon annan – och framför allt vill inte jag se vår klart bästa spelare sitta på bänken när Sverige är på väg att åka ur sitt eget mästerskap. Då vill jag se henne gapa, springa, passa och skjuta liv i sitt lag igen.
”Bella” var samlad efter matchen. Andra var desto mer upprivna, och tårarna föll tätt i den mixade zonen. Sabina Jacobsen var en av de som grät och konstaterade att det här – ett mästerskap i Sverige – lär hon aldrig få chansen att uppleva igen. Inte som spelare i alla fall.
Det är därför det känns så tungt att Sverige, som lag och som individer, inte fick till det den här gången. Man vann inte de jämna matcherna och man var inte bäst när det gällde som mest.
Saknade vänsternian
Det var lätt att sakna krigaren Linnea Torstenson. Samtidigt måste en förbundskapten följa sin egen linje, och Signell fattade tidigt sitt beslut att peta stjärnan. Hur det hade gått med henne i laget vet faktiskt ingen, därför tycker jag det är svårt att kategoriskt döma ut den petningen.
Problemet var inte att Torstenson inte var här – problemet var att ingen tog hennes plats.
