Malmö arena kokade i slutet av matchen – stor Guldglädje hos spelarna i Höör förstås som hoppade, sjöng och dansade med sina fans. I Sävehof var det tungt, spelarna hängde med sina huvuden. Det som inte skulle hända hade hänt.
De fick stryk mot Höör, något som aldrig hänt i de tidigare 18 matcherna mot klubben.
Redan när speakern testade publiktrycket i Malmö arena märktes att Sävehof skulle få en tuff eftermiddag.
Med hjälp av Kristianstad-klacken hade H 65 Höör ett öronbedövande stöd innan matchen ens hade börjat.
Sedan gick det utför av bara farten.
Höör satte hög fart direkt och ledde med 3-0 efter drygt fem minuter. Sävehof stod som handfallna och fick inte mycket gjort.
I de fall man kom till anfall stod Jessica Ryde där.
Höörs målvakt var som en levande vägg och noterades för åtta kvalificerade räddningar.
Johanna Bundsen i Sävehofs mål hade däremot ingen särskilt bra halvlek utan släppte förbi mål som hon vanligtvis brukar ta.
Framåt tog det däremot drygt sex minuter innan första målet kom, 1-3 genom Emma Fernis. Höörs försvar var rent fysiskt svårt att ta sig förbi.
I halvtid ledde skåningarna med fem mål, 13-8.
I början av den andra halvleken tändes dock hoppet.
Finalveteranerna Jamina Roberts och Loui Sand började göra mål och Emma Fernis fortsatte att vara säker på straffar, samtidigt som Bundsen i målet blev säkrare.
Sävehof kämpade tappert i slutet och plockade in. Med drygt tio minuter kvar stod det 21-18, månne sedan nerverna börjat spela in hos Höör
Slutet blev dramatiskt. Dock lyckades skåningarna stå emot och tog guld i sin första final.
